Aftonbladet – 17 april 1873, sida 3

frågan om den fäska skolan i Helsingfors till en kpolitisk hederssak och arbetar för i stället för emot saken; men utan framgång. Insamlingeh har icke derför tagit någon bättre fart och regeringen kunde lögntlåta den pågå: Fcke blott uti detta sträfvande utan äfven i sina öfriga bemödanden att ikläda vår bildning det finska språkets drägt hafva fennomanerna haft otur. Genom tipprepade agitationer Jyckades det dem för något år södan ätt få undervisningsspråket uti Kuopio Slemänterläroverk förändradt från svenska till finska, tn6 hi hafva Kuopioboerna inkommit med en petition of en svensk skola, enär flertalet af eleverna icke äro mäktiga finskå språket. Detta resultat utien rent finsk trakt är Verkligen nedslående för dem, hvilka drifvit den satsen att tindervisningsspråket i en skola skall vara det, som är förherskande på orten; Samma fall är det med Tavastehös, der den finska normalskolan blifvit förlagd, hvaremot dess svenska elementarläroverk indragits. Äfven derifrån här eh petition om eh svensk skola inkommit. Följden är ått forinömänerna äro ield och låga. Morgonbladet och Ulisi Stometar spruta etter och galla, och petitionärernö lära JO ye hafva erhållit anonyma bref med Helsingiofa pöstatätpel, deri de behandlas ganska omildt för det de vågat höja sin röst emot de fennomanska sträfvandena. Men oaktadt alla dessa försök att utöfva tryck uppå opinionen hoppas jag dock att sånningen skall segfa öck petitionärerne vinna sitt syfte. I dag har det beryktade injuriemålet mellan teaterdirektionen och doktor K. Bergbom blifvit sf rådbusrätten här i staden afgjordt, sålunda att rätten dömt dr Bergboiii att, för det han sökt nedsätta medlemmarne af teaterdirektioneni deras medborgerliga anseende och sålundasmädat dem, böta 700 mark. Teaterdirektionen har således vunnit sitt syfte och dr Bergbom har blifvit qväst för sitt oförskämda öfvermod. HSakeh kommer naturligtvis att dragas till högre domstöl, der Bergbom dock föga kan vinna någon ändring. Hufvudsaken är ock, att underdofiistolen i orten fällt Bonöm: Våren är redan i iullt annalkande. Snön smälter med en otrolig hastighet och snart skola väl böljorna slå fria mot stranden; ty isen är tunn, och då det icke fryser om nätterna, kan den icke länge mötstä vårsolens inflytande. Lärkorna slå äfven redan, och söndagsmornarne strömma inenniskorna till Kajsaniemi för att inandas den friska morgonluften och mockans ljufliga doft. Då händer det äfven att litet studentsång aflöser lärkornas toner. Man hoppas sålunda uppå en tidig vår och äfven en varm sommar förutsäger väderspåmannen. Mätte det blott slå in! Med flyttfåglarne få vi äfven emottaga en annan gäst, hvilken väl dock icke är så välkommen. Detär generalguvernören grefve Adlerberg, som, alla rykten till trots, kterkommer hit nästa torsdag med extratåg. . Dock vill ett smygande rykte förmäla, attj, han skulle erhålla en adjoint, hvartill ge-l4 neralen, baron Indrenius, vore utsedd. År letta sannt, skulle grefve Adlerberg såedes icke vara återstäld till sina själsförmögenheter, ehuru, han af några outvansakliga skäl får qvarstå såsom gereralguvernör, måhända för att hans gret rinna skall få representera såsom geieralguvernörska. Hvad baron Indrenius veträffar så är han ingalunda mannen att tå i spetsen för landet, ty dertill eger han ör litet både knfvud och mod och sålunda lefve den sista villan värre än den första, y två odugliga personer vid styret är dock nau värre än en, han må nu sedan vara ura dålig som helst. Det vore dessutom tt visa landet en allt för stor missaktning tt uppenbart till dess styresman sätta en erson, hvilken icke kan sjelf sköta sin jenst utan dertill behöfver en adjoint, en kymf, hvilken jag dock hoppas skall blifva 88 besparad. Jag tror nemligen snarare å det rykte, som förmäler att grefve Adrberg inom kort åter skulle begära en ingre tids tjenstledighet för att fesa utries, eller är han måhända verkligen åter: väld. Ryktena hafva varit hvarandra så wotsägande att jag icke vill uttala någon fvertygelse, innan vi sjelfva blifva i tillille att här på ort och ställe döma och kilja sanning från lögn. At vära widningar har Aftonbladets läare måhända äfven erfarit att ett större shemskt skådespel gått öfver scenen, ehuru st icke lyckades bättre än att stycket föll ter andra representationen. Detta drama, m har den ståtliga titeln Kungabarnet, Srjades med en bikt af en döende och jag or att då ridån föll efter sista akten fanns gen af personalen qvar att begråta de de. Ätminstone voro alla upptänkliga idssätt begagnade. Det hela kan ypperst karakteriseras i ett yttrande af en pern, hvilken på tillfrågan, hvad han tyckte 0 stycket, svarade: Mycket; det var den sta parodi jag på länge sett. För öfst herrskar inom den literära verlden en 88 stiltje. Sinnena äro för mycket uppgna af stundens äflan för att egna en allrligare tanke åt den gedignare literatuDn, men jag vill hoppas att detta endast ett öfvergångsstadium, ft. ir På Tra VD CL bt Dk OA MR