Aftonbladet – 17 april 1873, sida 3

du ej skall återvända om det går lika bra för dig nu, som förut. Brefvet innehöll ännu mycket mera, som jag icke behöfver upprepa och till slut följde detta post scriptum af Marks egen hand: : Stanna der du är, gosse, och håll modet uppe. Så länge jag eger ett pund i behåll, får far din hälften: du känner Mark Armsworth, Tom gick med långsamma steg inåt skogen. Han kände sig stå vid en vändpunkt i sitt lif och att han från denna dag måste vända sin håg till en helt ny verkningskrets; och under det han vandrade der helt allena, höll han en öfverläggning med sig sjelf, oa hvad de flydda åren gjort honom till; — om hvad han möjligen hade att hoppas på för framtiden. Femton ärs kringströfvande lif hade gifvit metallens styrka och fasthet åt en karakter, hvilken aldrig varit särdeles böjlig. Tom var nu på sitt sätt en fulländad verldsman och visste hvart han kom precist hvad han skulle säga och göra, hvad han skulle söka och undvika. Förslagen och försigtig som en forntidens grek eller en nutidens skotte, var det få saker som han icke förstod sig på och föga som han ej kunde tåla. Han hade betraktat menskligheten under alla olika skepnader, — från en ambassadör i sin ståt, till vilden i dess krigsskrud, och uppgjort sin egen klara, hårda, praktiskt gagneliga värdering deraf. Han betraktade menskligheten som ett materiel, det han hade till gagn och trefnad för sig sjelf att bearbeta. Att lefva på sina medmenniskor, det ville han ej, men att lefva af dem, det mäste han göra och derför måste han ock studera deras egenheter och svagheter. Han ville aldrig bedraga någoh, ty i botten på