Aftonbladet – 3 april 1873, sida 2

då han likväl visste att han ej kunde det — och hvad mera var, att han ej ämnade gör. det. Han tog humör och ville mana ut mig.: Antog ni utmaningen? frågade Stan grave, som kände sig allt mera road at der gamle herrn. Jag sa honom att detinte var i min väg så vida han ej ville freste på Elseys lod bössa på trettio steg; då var jag hans man Men rörde han mig med ett finger, så ville jag gifva honom en sädan bastonad, så gam. mal jag var, att ban aldrig skulle glömma den leken. Och jag skulle gjort det! till lade Mark, i det han välbelätet höjde på sing breda skuldror. Alltsedan ha mylord och jag fött styra på värt sätt. Minchampstead Comp. är enda firman på orten. Hvad har det blifvit af en lord Vienxbois. som hade ett gods här i trakten? Jag säg honom ofta i Rom. Rom? sade Mark allvarsamt. Ja, han var förr alltför svag för Rom. Jag begri per inte hvarför menniskor skola flacka omkring i främmande länder och titta på de olyckliga helgondyrkarne och deras marionett-teatrar, Att be för dem men hälla sig på afstånd, tycker jag är det bästa. Nu har han emellertid gift sig med mylorås yngsta dotter. och har tre söta barn — riktigt ypperliga barn! Kommer aldrig till staden utan att han helsar på mig; — åh, han mår som en prins! Han är frihandelsvän, men detta är emedan han inte kan hjelpa det. Vi ha således hans röster, och hvad hans konservatism angår, så — gerna för mig! Den är ganska oskadlig. I alla fall ser jag intet skäl i att rifva ned allt så att det ramlar öfver våra hufvuden. Hör på, sir, jag vill säga er att den der gården Stangrave-end är till salu nu. Ganska obe;ydligt intecknad — jag skall se till, att oi