Aftonbladet – 3 april 1873, sida 2

säng, sågom oftast tillförene, i de flesta voeringarne den åsigt blifvit segrande, hvilcen omfattats af majoriteten iaom Första ch minoriteten i Andra kammaren. Denna sång är detta i synnerhet händelsen med le utan all fråga vigtigaste bland de till fgörande föreliggande frågorna. Sålunda kommer, att börja med, någon lådan nedsättning i civillistan, som den statsitskottet hade tillstyrkt och Andra kammaen beslutit, icke att ega rum — en med 9 rösters majoritet vunnen utgång af denna nycket omtvistade fråga, hvilken dock medör, för dem det vederbör, den olägenheten, utt äen i sammanhang med den ifrågasatta redsättningen af 100,000 rdrihofstatsanslasen gifna försäkran om den till K. M:ts rofhålining anslagna sammans bibehöllande förändrad under nuvarande konungens reseringstid icke blifvit meädelad. Någon: ormelt bindande kraft hade denna försäk van visserligen icke egt, men utan tvifvel skulle den hafva gjort sitt till att förebygga örnyandet af de på senare tiden ärligen uterkommande förslagen om nedsättningar i nämnda anslag, och i synnerhet innefattat ett sodt och afgörande skäl för afvisandet af dylika förslag, om de hade framkommit. Nu kan ma iaga för temligen gifvet att len sida, som i gårdagens votering led neierlag icke skall underlåta att år efter år ånyo bringa det ömtåliga ämnet till tals, och man lärer hädanefter från motsidan använda det hittills anlitade för sådana förslags tillbakavien olämpligheten att annat än yte nedsätta civillistan; ty det falla ifrarne för en nedprutwet — hvad för öfrigt protokol— att ett mycket flitigt aniiden nu ifrågasatta nedsättolämpligheten att möta en s med ett beslut om en minskning lningssumma, som varit företrädaren beviljad. Vi ha emellertid svårt att undertrycka den ksigt, att till den ut sång frågan nu fått, i sin mån bidragit det rdeles klumpiga sätt, på hvilket nedpratningsförslaget hade framträät,i det man ansett sig icke böra säga ärligt och rent ut, att man ville minska konungens hofhållningssumma med 100.000 rdr, atan sökt åstadkomma denna nedsättning på en omväg, ge nom att str anslagen till några all deles oundgängliga utgiher. Vidare blefvo alia de anslag, som voro af beskaffenhet att böra ligga någon af herrar departementschefer personligen närmare om hjertat, af kamrarne beviljade, såsom anelasen till lagbyrän och till befrämjande af ärendenags gäng inom civiloch finansdepartementens expeditioner. Visserligen var den majoritet af 4 röster, som lagbyrän har att tacka för sin fortfarande tillvaro, skäligen napp; men h. exc.justitiestatsministerna har lock genom dessa 4 röster räddats undan det direkta misstroendevotum, som måste ha ansetts ligga i en vägran at anslaget till lagbyrån, om man ihögkommer de yttranden, som afgäfvos i Andra kammaren, då detta anslag der afslogs. Äfven hr krigsministern hade tillfredsställelsen få anslagen såväl till befästningarne vid Carlskrona som till passevolansens upphörande vid Göta artilleriregement af riksdagen beviljade, och han kan jem avse sig ha, i förening med hr civilmini. stern, vunnit en seger genom riksdagens bifall till Sköfde—Carlsborgsbanan, en seger åt hvilken vi för öfrigt fägna oss, då med den utomordentliga vigt, som goda kommuni kationsanstalter i vår tid måste ega äfven i krigstid, det väl är i sin ordning att landets förnämsta eller rättare enda förrädsfästning icke saknar direkt förbindelse med landets jernvägsnät. Deremot veta vi icke huruvida det likaledas genom samverkan af Första kammamarens majoritet och en minoritet i Andra kammaren åstadkomna beslutet i fråga om skiljandet af militärbefälhafvareoch landeshöfdingebefattningarne på Gotland är att be trakta såsom en seger för hr krigsministern: ty då han icke fannit sig böra deltaga i förhandlivgarne rörande detta ämne, känna vi icke hvilken ställning han intagar till frägan. Men för hvem eller hvilka det er nådda resultatet än må vara en seger, visst är, att det innebär ett nederlag för lag och rätt i landet. Det är redan ganska länge. som uppmärksamheten varit fästad derpå. att militärbefälhafyareoch landshöfdingeembetenas förening på en hand föga öfverensstämmer med det stadgande igrundlagen, som förbjuder utnämnandet af generalguvernörer; men det har vid frägans behandling le senaste åren, framför allt genom hr Kolmodins kl ra och ovederläggliga framställ ningar, blifvit äonu tydligare än tillförene idagalagdt, att genom de bäda nämnda befattningarnes förening hos en person en stor del af befolkningen inom en provins blifvit Sä att säga ställd utom lagen och icke har att påräkna det skydd af lag och lagliga myndigheter, som är rikets invånare i allmänhet tillförsäkradt. Vi beklaga djupt att senom den utgång, gårdagens votering i letta ämne erhöll, det antydda förhållandet kan komma att ännu något är fortfara; och vi beklaga det så mycket mer som det unler hvilka omständigheter som helst bedröfiga undantagstillständ, som i detta fall eger um, är dubbelt sorgligt, då det träffar en vefolkning, som gör större uppoffringar för värnandet af fosterjorden än invänarne i ågon annan del af riket äro undercastade. Någon tröst öfver utgången an man visserligen finna deri, att gårlagens beslut fattades med eu så knapp najoritet som tre röster, samt i antasandet att utgången sannolikt blifvit en wonan, om vid voteringen icke tillfälligtvis itta af Andra kammarens ledamöter försummat att afgifva sina röster; allt omatä hå aha