Aftonbladet – 3 april 1873, sida 2

ska måttlig. I alla händelser har fallet i värde drabbat silfret ännu mera än guldet a se myntkomiteas betänkande sid. 33 0. f. Under inflytande af de nyupptäckta guld fälten i Kalifornien och Australien sjönk väl en tid guldet, så att silfver ifrån 59 !4 (1845) i London steg till 61!2—062, eller 4—5 procent, men på 1860 talet inträdde ett återgående till omkring 60!2, oaktadt under detta årtionde demonetisering af silfreticke förekom uti någon europeisk stat. Nu måste man väl, i afseende på de af Samtidsförf. anförda anledningarne till en prisstegring å silver, medgifva att den första, el ler missväxt på bomull i Amerika — om hvars fysiska omöjlighet väl ingen äflats att öfvertyga Samt. förf. eller någon annan menniska — endast kan vara af öfvergående beskaffenhet, och att det icke är antagligt att sådan missväxt skall fortfara många år å rad; samt dessutom, att om bomullsskörden i Amerika kan något eller några år slå felt, så visar erfarenheten att detsamma inträffar äfven .med bomullskörden i Indien, under det att samma skörd i Amerika samtidigt blifvit riklig, hvarigenom och då den förra plägar till en stor del betalas med silfver, men den sistnämnda med guld, det mäste inträffa att efterfrågan på silfver minskas och dess pris således faller. Den ena händelsen är icke osannolikare än den andra, om äfven Samt. förf. af någon anledning tyckes vara hindrad att inse detta. Hvad upptäckter af nya guldfält beträffar, så äro naturligtvis icke allenast sådana möjliga, utan dertill deras verkan fortgbende; men hvarföre har icke Samt. förf. vidrört möjligheten deraf, att äfven nya silfverfält upptäckas? Sådana lära finnas I ansenlig mängd och rikedom både i Peru och i de mot nordvestra Mexico gränsande trakterna af Förenta Staterna. Ja, äfven ett annat slags upptäckt kan härvid inverka, nemligen qvicksilfvergrufvor, hvilka kunna möjliggöra bearbetandet af närbelägna silfverfält, som annars måst lemnas obegagnade. Åter den der egenheten hos Samt. fört. att kunna rikta sina blickar endast åt ena sidan. Danmark, för hvilket land det föreslagna guldmyntets omedelbara sättande i det nuvarande silfvermyntets ställe innebär en konvertering efter 15,67, borde väl således, efter all förunftig beräkning, önska, att detta värdeförhällande (silfverpris 60?16) hölle sig så stadigt som möjligt. Nu gå emellertid händelserna sin gång och nämnda förhållande stiger till 15,78, en siffra som Samt. förf. efter prof. Broch sj-lt uppgifver såsom den riktiga. Danmark går derigenom, såvida myntförslaget skall vidhållas, miste om den väntade fördelen af det nya myntets omedelbara sättande i det gamlas ställe utan att någons rätt blir kränkt; det kommer i valet emellan att underkasta sig bråket med en mellangift å äldre skulder från borgenären till gäldenären at !157, d. Vv. 8. 0,64 procent, eller att förorätta gäldenären till samma belopp. När nu Danmark underkastar sig denna för detsamma oförmänliga och vid myntförslagets uppgörande icke påräknade omständighet, så heter det hos Samt, förf. (Marsart. sid. 124) att Danmarks komiterade passat på sekunden, hvilka ord ju måste innebära att det mycket behändigt begagnat sig af ett särdeles gynnsamt ögonblick. Det synes häraf klarligen att Samt. förf. befinner sig uti en fallkomlig obekantskap med den sak hvarom är fråga, Men uti de anförda orden ligger ocksä en illvillig åsyftning, hvilket antagande vinner ökadt stöd af den strax förut meddelade oriktiga uppgiften, att guldkursen i Nov. 1872 för ett ögonblick var uppe vid 15,81, oaktadt silfver i verkligheten vid samma tidpunkt hoterats ända sä lågt som 59!s, motsvarande guldkursen 15,949, — Vi lemna åt Samt. förf., hvilken vi ha anledning antaga är mycket spräkbevandrad, att utfinna ett lämpligt ord för att uttrycka. en så vacker förening af intagande ogenskaper. Den nyss anförda omständigheten har icke, fortfar Samt. förf., hindrat hr Broch att antaga en tarifering — icke konvertering efter 15,684, Hvad användandet af det ena eller det andra ordet beträffar, så är skilnaden i slutresultatet af den ena åtgärden och det af den andra visst mycket hårfin, och vi hafva redan visat att Samt. förf:s tarifering endast är ett eufemistiskt uttryck eller ett qui-proquo för konvertering; men då br Broch sjelf uti sitt Särligt votum etc. (sid. 68) förklarar sig sluta sig till kommissionens öfriga ledamöter om antagande af ett visst konversions-forhold en gang for alle, utan någon sedermera tilllämpad uppeller afgäld, sä må det tillåtas oss fästa större betydelse vid hr Brochs egna nedskrifna och oförtydbara ord än vid Samt. förf:s omskrifningar af dem. Då vidare hr Broch uti det af honom framlagda lagutkastet (Särl. Vot. sid. 94) föreslår till prägling det af den gemensamma kommissionen föreslagna guldmyntet om !999:04 gram, så har han också med detsamma godkänt den deruti för Norge liggande konverteringskursen 15,es4, belst han ingenstädes talar derom, att dervid någon. mellangift skulle lemnas. Det är för att icke kasta hela myntförslåget öfver ända som han slutligen åfnöjer sig med denna siffra, oaktadt han icke auser henne för den riktiga, enär han, som också Samt. förf. uppgifver, såsom sådan anser siffran 15,782. Vi anse br Broch här hafva handlat med den kloktet och måtta, Man kan vänta af en man med hans egenskaper; äfven Samt. förf. synes gilla hans handlingssätt att genom att medgifva en jemkning undvika hela förslagets sönderstyckande. Men när man i Sverige handlar på samma sätt, då utfaller omdömet alldeles motsatt. I Norge gör man för vinnande af ett föresatt vigtigt mål en atvikelse från