Aftonbladet – 3 april 1873, sida 2

Alla bostäder se ju helt nya ut och af fler: små, skilda åkerlappar ba stora, bördig: fält uppstätt. Mark upptog i ögonblicket med stor liflig het sitt favoritämne: Jag tror nog det Ni må tro att jag ofta nog styr kurs häråt. Jag är disponent — inspektor — ha, ha, ha. alltsedan fyra år, — åt mrs Lavingtons ir ländska, äkta man; ville att han skulle ta sig en duglig förvaltare, en skotte eller Yorkshireman, men — stackars karl! han hade ej råd, utan lade alltsammans på gamle Marks rygg. Paddy är knipslug, som ni vet. Nå, jag har bestyr med votering, jag har fisket, skickar honom sina räntor och styr och ställer för öfrigt efter godtfinnande. Då vamnet Lavington blef uttaladt observerade Mark att Stangrave spratt till och att ett uttryck som var svårt att tolka drog som en skugga öfver hans ansigte; Mark föreföll det att tala om både stolthet och blygsel. Amerikanaren vände sig till Claude och yttrade högt nog för att höras af Mark: d Lavington? Är således detta också deras födelseort? Emedan jag är på vägen till mina förfäders grafvar, bör jag väl ätven, då det så är, besöka deras. Mark upptog detta yttrande till besva rande, ehuru det icke hade varit 8tangraves mening att han skulle höra det. Hur var det, sir? Härstammar således ni från denna ort? Min fäderneslägt egde som jag tror, i trakten af Whitbury en egendom som hette Stangraveend, Mycket rätt! Numera en gammal arrendegård; präktiga, gamla träsniderier af ek i boningshuset, Mätte varit en god familj; kyrkan full af monumenter öfver dem. Hm, — ja ja! Rätt roligt att höra! Jag bar