Aftonbladet – 3 april 1873, sida 2

ste väl säga ett par ord till henne ändå — och i det han, till oändlig förlustelse för sina två reskamrater, böjde sig fram till den motsatta sidan af kupgn, röt han med en styrka i rösten, som om han talat i en ropare: Fägnar mig att se er, mrs Grove! Räkenskaperna äro i ordning nästa gång ni kommer till staden. Kors i himlens namn ! skrek det olyckliga fruntimret, som, enligt hvad de öfriga insågo, hörde fullkomligt väl. Hvad har ni för mening med att på detta vis skrämma lifvet ur ett fruntimmer? Döf — jag måtte säga! Hvad, röt Mark ännu en gång, midt i ansigtet på henne, är ni inte mrs Grove från Drytown Dirtywater? Nej; jag undanber mig! Passar det för er, sir — för en man vid er ålder, att föra ett sådant väsen midt i ansigtet på ett aktningsvärdt fruntimmer? Hm — men jag kan svära på, att är ni inte hon, så är ni någon annan. Jag kän ner lika väl igen er, som jag känner klockan i fädhustornet. Mig? Nå, om ni nödvändigt vill veta, sir, så är jag lärftskrämar Pettigrews mor och ämnar mig ned för att fira julen, sir! Hm! sade Mark; ja, ser ni, mina herrar, — jag visste bestämdt att jag kände henne — känner hvarenda själ här. Som jag sade nyss: var hon inte mrs Grove, så var hon någon annan. Har ni förut varit i denna del af landet, sir? Aldrig; men jag har hört mycket talas om orten och den behagar mig mycket. Jag har sällan sett ett sannare profstycke af ren, engelsk natur. Ja, och hvad ni gått framåt! inföll Claude, som väl var bekant med Marks svaga sidor och önskade göra honom meddelsam,