Aftonbladet – 2 april 1873, sida 2

Mot förslaget uppträdde dessutom BICIVGA O. Mörner, hvilken, såsom förut är sagdt, om utskottet afgifvit reservation mot dennalni samt grefve H. Hamilton, som med syn-li srlig skärpa framhöll den åsigten, att frå-oc an framkommit i en orätt ordning. I så-de mna fall, der kyrkomötets bifall fordras för ti 1 lags antagande, borde nemligen dess me-af ing först infordras, ty det är en konstituonel oformlighet att en af konung och riksag basluten lag till följd af en tredje aukritets afslag ej kan bli lag. För antagande af utskottets förslag i denna unkt uppträdde h. exc. justitiestatsministern r Adlercreutz, hyr Hasselrot, v. Gegerfeldt ch v. Koch, af hvilka isynnerhet den först ämnde på ett grundligt sätt vederlade de amställda anmärkningarna, Behofvet af en örändring i lagstiftningen rörande trosfrieten gjorde sig med hvar dag allt mer gälunde. Det vore af den största vigt både i orgerligt och kyrkligt hänseende att denna A vigtiga fråga ardnades. År 1869 hade örsta kammaren med öfvervägande pluratet uttalat sig för ett förslag närmast öferensstämmande med det nu framlagda. Ian hade derför ej nu, ett par år derefter, nsett sig behöfva framkomma med någon tförligare motivering. Skälet, hvarför den paragrafen förekommands bestämmelsen, tt främmande religionsbekännare först när le vilja bilda en egen församling, skola annäla detta hos konungen, vore ganska enelt det, att ingen kunde förbjuda några jersoner att hysa hvilka religiösa äsigter om helst, så vida de ej ville bilda ett sjelfständigt religionssamfnad. Hvad tvetydig eten i rubriken beträffade, förefannes ingen ådan, utan de der befintliga uttrycken hade verkligen den betydelse, som vore med dem vsedd, så att, der uttrycket främmande troa,ekännare förekommer, omfattade det alla, 3j blott kristna sådana. Genom uppläsande af den grundlagspara:sraf, som rör kyrkomötet, visade h. exc. lessutom att den icke innebar någon föreskrift om att kyrkomötet först borde afgöra en fråga, innan den öfverlemnades till riksdagen. Och då den nu föreliggande först kommit från riksdagen, syntes den väg, re geringen för dess behandling valt, vara den, riktigaste, hvarförutom tal. förklarade sig; icke kunna dela de mörka åsigter, som uttalats, att kyrkomötet skulle afsläå det nu väckta förslaget. Vid derefter anstäld votering antogs paragrafen med 61 röster mot 34, som afgäfvos för grefve Mörners reservation. Vid 3 3 hade grefve J. O. Mörner vidfogat en reservation, åsyftande, att den som vill utträda ur statskyrkan bör styrka att han ingår i ett i verkligheten beflatligt religionssamfund. Med reservanten instämde grefve Henning Hamilton, hrr von Koch, Widen, Casperson, hvaremot hrr Bergstedt, ! Faxe och frih. De Geer yrkade bifall tilll utskottets hemställande, som ock blef kam-: marens beslut. Rörande den 4 3 angående lysning mellan främmande trosbekännare ansåg grefve Henning Hamilton den föreslagna vara en försämrad redaktion af 1860 års författning, en åsigt, som delades af grefve C. G. Mörner och hr Nordström, som ville hafva den nuvarande föreskriften om lysning bibehållen. Utskottets förslag bifölls af Första kammaren. 5 2 rörande äktenskap, i hvilka ena eller begge kontrahenterna tillhöra främmande trosbekännelser, bekämpades af hr Nordström och grefve J. O. Mörner, som yrkade att i alla dylika fall civiläktenskap skulle ega rum, men blef af kammaren antagen efter en votering, som utföll med 40 röster mot 20, : Inom Andra kammaren blef 3 1, angående bildande af främmande religionssamfund, äfven föremål för en temligen långvarig öfverläggning, ehuru densamma här rörde sig . uteslutande kring denna paragrafs innehåll, och icke, såsom i Första kammaren, utvecklade sig till någon princip debatt med afse. l. ende å lagförslaget i dess helhet och ordvingen för den blifvande lagens tillkomst. Paragrafen anfölls i Andra kamwaren från två olika häll. Åtskilliga ledamöter, såsom hrr Sjöberg och Liss Olof Larsson, understödda af hrr P, Staff, Per Nilsson i Espö m, fl., yttrade nemligen betänkligheter mot borttagandet af förbudet mot offentliga processioner, enär sådana befarades dels kunna verka såsom stöd för proselytmakeri, dels framkalla det allmänna lugnoet störande oordningar. Mon under det paragrafen sälunda f:än denna sida ogillades ur en konservativ synpunkt, angreps densamma deremot af hr Hedin för det utrymme, som lemnades åt godtycket genom bestämmelsen: Finner ko nungen skäl att ansökningen bifalla, utan att denna konungens pröfningsrätt är bunden af någon norm. Hr Hedin önskade att i 2 skulle upptagas den af hr Ribbing vid 1869 års riksdag föreslagna, så lydande bestämmelsen; Finner konungen den lära och församlingsordning ej vara mot lag eller sedlighet stridande, der må, der ej heller annat hinder deremot möter, ansökningen bifallas. Till försvar för 2 oförändrad uppträdde deremot hr (. 4. Larsson, grefve Björn stjerna, hrry B, Ölsson, Kolmodin, Dickson, Uhr, Ola Jönsson, Lars Ersson, Törnfelt, Carlen, Sven Nilsson i Etveröd, Jonas Andersson i Häckenäs, Per Nilsson i Kulhult, Törnebladh, Nybleus, Nils Pettersson, Östling, Lyth, A. Rundbäck och statsrådet Bergström, grn danha sida framhölls dels ätt äg yttrade farhågorna för processionernas inflytande såsom befrämjande proselytmakeriet vore alldeles ogrundade och att man ej borde antaga att statskyrkan hvilade på så klena fötter. att han fölle för en katolsk provession, dels alt regeringen hade, så gränd al 16 2 Regeringsformen, både rätt och pligt att inskrida för den händelse processioner föranstaltades, genom hvilka samhällets lugn stördes eiler allmän förarsoise åstadkömmes. Mot hr Hedins anI härkntög invändes åter, förnämligast af hr Bergström, att man icke Roge ahtaga att konungens pröfning berodde på godtycke, I och att denna pröfning väl icke kunde afse något annat än lärans, församlingsordningens förenlighet med lag och sedlighet. De i hr Ribbings förslag förekommande orden, dar ej hollar annat hjader mötena. lemna deför frigt fullt lika stort utrymme ör