Aftonbladet – 2 april 1873, sida 2

Kamrarne började i går afton behandlinen af den nya dissenterlagen, utan tvifvel tt af de vigtigaste lagförslag, som blifvit len nu församlade riksdagen förelagda till röfning. Första kammaren genomgick fem, Andra kammaren tolf paragrafer af de: niton af hvilka lagförslaget består. De fem varagrafer, som sälunda förevarit i båda camrarne antogos alla oförändrade, sådana le blifvit af K. M:t föreslagna och af lagitskottet tillstyrkta. Dessa fem paragrafer nandla om: bildande af främmande religionssamfund; sädan församlings föreståndares skyldigheter; vilkoren för utträde ur svenska statskyrkan, samt ordningen för äktenskaps ingående mellan maker, af hvilka båda eller endera icke tillhöra svenska statskyrkan. Af de sju paragrafer, som hittills blifvit endast af Andra kammaren behandlade, blafvo 22 7—12 godkända sådana de blifvit af utskottet tillstyrkta, hvaremot utur 2 6, inne hållande bestämraelser om den troslära, i hvilken barn af dissenters skola uppfostras, uteslöts det af lagutskottet i denna? gjorda tillägg, som afsåg att i de fall, der endera af föräldrarne tillhör främmande trossamfund och den andra svenska kyrkan, öfverlemna åt fadren att bestämma i hvilkendera trosläran barnet skall uppfosiras. I båda kamrarne företog man först till behandling sjelfva dissenterlagen, för att ssdan densamma blifvit genomgången, öfvergk till pröfning af det förslag till förordning rörande ändringar i kyrkolagen med dertill hörande författningar, hvilket blifvit jemte dissenterlagen förelagdt riksdagen, och hvilket framdeles äfven skall föreläggas kyrkomötet. Vi lemna här en kort ötversigt af det vigtigaste, som förekom under de öfverläggningar, hvilka egde rum angående de hittills genomgångna delarne af dissenterlagen. I Första kammaren uppstod vid föredragningen af 1 3 en vidlyftig diskussion, som till stor del rörde förslaget i dess helhet och de principer, hvilka i det samma utta las. Nämnda 3 har i det föreliggande förslaget följande lydelse: Vilja bekännare af annan kristen troslära, än den evangeliskt lutherska, bilda särskild församling och önska de, att densamma varder af staten erkänd; göre derom hos konungen ansökan, samt uppgifve sin trosbekän nelse och församlingsordning; bifoge ock, der de svenska kyrkan tillhört, bevis om sådan anmälan för utträde. derur; som4 3 3 omförmäles. Finner konungen skäl att an sökningen bifalla; ege den församling rätt till offentlig religionsöfning. Enahanda rätt tillkomme ock de, på grund af hittills gällande författningår, redan bildade församlingar af främmande trosbekännare, Hr Widen, som öppnade diskussionen, fastställde — efter att hafva antydt de ytterligheter, till hvilka de olika uppfattningarna af statens förhållande till religion och kyrka hade ledt — detta förhållande så, att staten borde tvulerera och skydda hvarje religion, som gåfve tillräckliga grunder ät den sedlighet och det rättsmedvetande, hvilkas upprätthållande hör till statens ändamål, Dessa råmärken, af hvilka staten borde låta sin lagstiftning begränsas, vore iakttagnai1860 års förordning, der rätten till fri religionsöfoing uttryckligen bindes inom de af lag och sedlighet bestämda gränser, men vore borttagna i det nu förevarande förslaget. Likaledes klandrar han den bestämmelsen att ett främmande trossamfund, endasti den händelse det vill heta en särskild församling är skyldigt göra ansökning hos konungen med uppgift om troslära och församlingsordping. Vetta företjll tal. såsom ett vacklande åt venster, och yrkade han fördenskull i dennapunkt bifall till grefve Mörners reservation.som går ut på bibehållandet af 1 3 i 1860års förordning. Hr Nordström, som dernäst erhöll ordet och under aftonens lopp upprepade gånger yttrade sig, inlät sig på en kritik af förslaget i sin helhet, hvilket han icke ansåg behöfligt, emedan vi i 1860 års förordning ega en lag, som bestämmer vilkoren för utöfvande af främmande trosbekännelse, och som är bättre än det föreliggande förslaget, l utom i en enda punkt, nemligen rörande de i dess 14 stadgade varningar, hvilka skola I föregå utträde ur svenska kyrkan. Dessa ansåg tal. böra försvinna, ty den sam blifI vit uppfödd i vår kyrkag höga och enkla läror, i de samma undervisad och slutligen konfirmerad och det oaktadt begär att få utträda ur henne, måste anses dertill ega för I I honom fullt bindande skäl, de må för öfrigt . vara aktoingsvärda eller ieko, Men i sami ma parkgrat fanns det tverine punkter, som -lej återfunnos i det nya förslaget, nemligen -latt den, som utträder ur svenska kyrkan, ej skall anses vara från denna skild innan -j han visat sig hafva inträdt i ett annat res ligionssamfynd och anmälan härom från detta I samfund lemnats. Dessa äro ytterst vigtiga , punkter och deras bibehållande är nödvändigt för det borgerliga samhället, och dei i I vore ett grundfel att de nu blifvit utelem: YInade. Man kan härigenom skapa en klass Jar voligföga vagahonder, gom ej höra till ilgon religion. Fill hyDken sjöldsörjate skall en sådan hänvisas Vid afläggandet af -len vitnesed, Hvad skulle ej kunna ituträffa li tvära AM visgel harndon m m. Deraftar