Aftonbladet – 2 april 1873, sida 2

nsedda bankvaluta, fastän såsom gruud ör konverteringen man antog en annan iffra, eller 15,67, för att erhålla dena be(väma reduktionen 100 mark banko 150 nark tyskt riksmynt, i stället för 15173, åsom parikursen för preussiska thalermynet var enligt 30-thalerfoten i silfver. Och vad mera är, det var i Hamburg affärsrerlden,, handelsklassen, som nästan fullcomligt enstämmigt fordrade och framtvang lenna tvängskonvertering oaktadt envist notstånd af stadens magistrat. Slutligen var till och med dån nyss namngifna norske kriftställaren, hvars mångsidiga insigter ch i öfrigt utmärkta egenskaper af oss sätas fullt lika högt som af Sawmt. förf., inslutit sig till denna tvångskonvertering, ikasom öfrige ledamöter både i den norska nyntkommissionen och uti den danska, i vilka begge kommissioner säkerligen hvarcen saknats insigter och erfarenhet eller vättrådighet och samvetsgrannhet. Men, hvad som är allra märkligast, Samt. örf. sjelf, som uti Januari med sädan förärelse och afsky talade om tvångskonvertering, har i Mars en helt annan Äsigt i ämL t, ehura troligtvis utan att sjelf märka let. Han vill nemligen (sid 186) mynta en suldkrona (i prof. Brochs mening tagen, 1. v. s. om 20 rdr) med fast tarifering i vår räkne-enhet, dermed inlösa vära banksedlar och förbindelser under ett begränsadt antal år, indraga de hela och kanske äfven de halfva specier, som ännu finnas qvar i landet, och behålla det smärre silfvermyntet jemte kopparn såsom skiljemynt. Någon konvertering (citat hos Samt. förf.) kommer då, menar han, ej i fråga, utan guldkronan blefve endast, till dess annan räkneenhet antoges, erkänd som lagligt betalningsmedel för 20 rdr, Vihoppas man skall finna Samt, fört:s ord noggrannt ätergifna. Men om icke hela detta förslag, icke blott innebär, utan ock endast är en tvungen konvertering efter 000104 gram fint guld lika med 30 ort fint siliver, d. v. s. efter 15,81, och det trots Samt. förf:s protest emot det för honom så motbjudande citerade ordet, Så begripa vi af saken icke det ringaste. Skil naden är endast att vi säga saken rent ut, medan Samt. förf. sveper in sig i om skrifuingar.