Aftonbladet – 2 april 1873, sida 2

öreningarnas 15 mill., hypoteksbankens 53 nill. samt de af kommuner och bolag utärdade 39 mill. eller tillsammans 134 mill. Vi hemställa för öfrigt huruvida icke jeltva det höga beloppet af förbindelser på wppsägning, hvilkas innehafvare, i händelse le genom uppskjuten konvertering och såede3 befarad förlust skulle se sina fördelar rotade, nog icke skulle underlåta att genom skyndsam uppsägning söka skydda sig, är sgnadt att ingifva betänkligheter hos dem, som motsätta sig en skyndsam och billig zonvertering, enär uppsägningar och liqviler af äfven endast en mindre det tvifvelsutan skulle framkalla allvarsamma förvecklingar. Den åtgärd, som förstås med ordet tvångskonvertering och hvars beskaffenhet vii det föregående angifvit, har för öfrigt icke näsot omedelbart sammanhang med vare sig iet föreslagna myntsystemet eller nägot annat, utan kan tillämpas eller icke tillämpas vid öfvergång till hvilket myntsystem som helst. Vid sädan öfvergång gifvas tre olika vägar att beträda, nemligen att förutvarande förbindelser skola fortfarande gäldas i det mynt hvarå de lyda; att samma förbindelser väl få gäldas i det nya myntet, men efter det värdeförhållande emellan det äldre och det nyare myntet som tid efter annan gör sig gällande eller, som det heter, med uppoch afgäld; eller ock slutligen att de till en viss kurs, som vid öfvergångstiden på en eller annan grund bestämmes, med ens omsättas i det nya myntet. Den första utvägen, här i landet redan 1867 förordad af hr A. O. Wallenberg och af statskontoret uti ett und. yttrande af den 11 Febr. 1868, deruti hela denna kinkiga fråga affärdas på fyra rader, är tvifvelsutan fullt principenlig och klingar väl, men dess följd riktiga genomförande blir omöjligt, så vida ombytet af myntsystem skall blifva en verklighet. Vi hemställa till hvar och en huru det skulle se ut med ett myntsystem, fotadt på guld, om bredvid guldmyntet skulle omlöpa den massa silfvermynt in natura el ler representeradt af sedlar å sådant mynt, som skulle erfordras för liqviderandet af de utaf Samt. förf. åberopade förbindelserna i silfver på 1500: mill., å hvilka årliga räntan ensam uppgår till 75 mill., hvarvid man må märka, att guldmynatet icke lagligen skulle gälla vid liqvid af dessa äldre förbindelser, och icke heller silivermyntet vid liqvid af nyare förbindelser, lydande å guld. Man torde finna att härigenom mäste framkallas en förbistring utan gränser, om än det är sannolikt att den komme att minskas derigenom, att i många fall borgenär och gäldenär af egen drift och för egen beqvämlighet komma sams om en uppgörelse och förbindelsens omsättning i det nya myntet. Allra bjertast skulle missförhällandet framträda om öfvergången skedde till ett af åtskilliga andra lärder antaget till större eller mindre grad internationelt system; vi skulle då fått enhet med utlandet, med måhända aflägsna länder, hvilkas förhållanden kunna vara oss temligen likgiltiga, under det vi inom landet fätt den grundliga splittring som innebäres uti två olika myntsystem, med olika värdemätare och olika räkneenhet; en splittring så mycket olyckligare som den skulle ställa Iden stora mängdens intressen uti motsägelse emot de mera förmögna klassernas, -lemot affärsverldens och finansmännens, ÄfI ven uppgörelsen genom uppoch afgäld måste skola medföra allvarsamma svårigheter, Isåvida dessa icke äfven här undanrödjas i lgenom godvilliga uppgörelser. Silfret bli, etter guldmyntets införande endast en handelsvara, en persedel; för hvart år, hvar månad, ja kanske ännu tätare, skall en kurs, lett markegångspris på denna persedel sättas och liqviden af äldre förbindelser derefter uträknas, säkerligen i deallra flesta fall till mycket besvär och föga fromma för kontrahenterna, om än åtskilliga skrifoch räkenkunniga mellanhänder dervid fanne utväg att bereda sig en liten förtjenst. Säsom nämndt är, torde allt detta bråk slut ligen nog leda derhän att kontrahenterna framdeles komma till rätta genom godvillig uppgörelse, helst om staten och ätskilliga större penninginrättningar visa vägen och föregå med exempel i afseende på de af dem utfärdade obligationer, Men det kan också hända att mången gäldenär i hopp om silfrets framtida sjunkande undanskjuter en dylik uppgörelse och att således, om sjunkandet fortgår, upphofvet kan komma att skada just deras intressen, hvilkas talan Samt. förf. med så mycken salvelse för. Kanske skola i sådant fall dessa personer icke sakna skäl att på sin välmenande skyddsherre tillämpa det välkända ordspråket: Gud bevare Öss från våra vänner!s Till sannolikheterna för och emot silfrets framtida sjunkande skola vi litet längre fram återkomma, men torde här böra nämna att förslag om konvertering med uppoch afgäld finnes framstäldt af professor OQO. J. Broch i Norge och efter honom-af 1869—70 års svenska myntkomits pluralitet, hvaremot dock två ledamöter anmälde afvikande mening till förmån för en med ens skeende konvertering efter lämplig funnen kurs, eller hvad man kallat tvångskonvertering. Med förntsändande af den anmärkningen, att om något konverteringsförslag icke fin nes framlagdt uti den gemensamma mynt kommissionens betänkande, enär ett sådant af begripliga skäl måste ställa sig något olika i de särskilda länderna och således icke kan blifva föremål för pågon konvention, utan måste öfverlemnas åf hvartdera landet att för sig reglera, och att detta utedlemnande gåledes alls icke innebär att äldre förbindelser utan någon mellangift skola gälla i det nya myntet, silfverpriset måtte ställa sig huru som helst, torde vi nu få komma till den sistnämnda af de tre utvägarne, eller den så kallade tvängskonverteringen samt till den faktor, som dervid är af vigtatt bestämma, nemligen det värde i n-! förhållande emellan guld och silfver, hvilk. I ket med hänsyn till förhandenvarande omDR sa AR Arg rs BPR my RR sn ce STR TRI MH