Aftonbladet – 2 april 1873, sida 2

ut flere talare, att den omständigheten, att örslaget blifvit från så olika håll angripet, unde betraktas såsom ett bevis på att det räffat den rätta medelvägen, samt att man j finge förgäta att den författning man ntoge mäste vara sådan att den kunde på: äkna kyrkomötets bifall. Paragrafen bifölls af kammaren med 131; öster mot 39, hvilka senare afgåfvos för sterremiss. Om 3:dje paragrafen, angående ordningen ör utträde ur den svenska kyrkan, uppstod en cort diskussion, hvarunder tvenne olikaredakionsförslag framställdes, det ena af hr Hedin, iom ville afskaffa de i nu gällande lag föreskrifna och i det k. förslaget upplifvade rarningsgraderna, och det andra af hr Lyth afsigt att erhålla noggrannare bestämnelser i fråga om skiljande från svenska cyrkan af barn. mellan 15 och 18 års ålder. Dessa ändringsförslag bekämpades emellerid af tvenne lagutskottsledamöter hrr C. A. Larsson och Carlen samt af statsrådet Wenverberg, som anmärkte, att i fråga varande paragraf tillkommit för att förekomma, att ungdomen förleddes att lättsinnigt ingå i ett annat trossamfund. Diskussionen ledde ej till något annat resultat än till bifall af atskottets förslag. Den 6:te paragrafen innehåller, såsom vi nämnt, bestämmelser angående den troslära, i hvilken dissenters barn skola uppfostras, och vi ha redan nämnt, att kammaren utur densamma uteslöt det af lagutskottet gjorda tillägg, som åsyftade att i de fall der den ena af föräldrarne tillhörde främmande trossamfund, den andra svenska kyrkan, det skulle öfverlemna åt fadren att bestämma i hvilken troslära barnet skulle uppfostras. Uteslutning af denna bestämmelse påyrkades af statsråden Berg och Bergström. De fäste sig i synnerhet vid det olämpliga i avt mannen, i händelse han öfvergätt till en främmande lära, skulle ega rätt att bestämma den religion, i hvilken hans barn skulle uppfostras och undervisas. Med anledning af den i 3 6 intagna be stämmelsen om skyldighet för skolstyrelse eller rektor att, i händelse målsman försummar att draga försorg om sin myndlings tillbörliga religionsundervisning, läta sådant barn deltaga i den undervisning, som i folk: skola eller vid elementarläroverk meddelas i religion, yttrades betänkligheter af hrr Liss Olof Larsson, Törnebladh och frih. Åker hjelm, som ansägo detta stadgande olämpligt, såsom dels svårt att tillämpa, dels gifvande anledning till inblandning i familjens innersta angelägenheter, och yrkade derför uteslutande af detsamma. Detta motsatte sig emellertid hrr P. Olsson, A. W. Staff och statsrädet Wennerberg, som anmärkte, att i fråga varande stadgande endast vore afsedt för de tillfällen, då barnen icke lemnades undervisning i någon religion, och emedan man ansett, att hvilken religion som helst vore bättre än ingen religion. Någon anmärkningsvärd öfverläggning fö. rekom sedermera icke förr än vid? 12, hvilken, invehällande förbud mot inrättande af munkeller nunneorden eller kloster, af lag utskottet erhållit ett tillägg, så lydande: Ej heller må skolor eller andra uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning i religion meddelas, af främmande trosbekännare in rättas, eller upplätas, för barn under 15 år. tillhörande svenska kyrkan, utan att konun gen för särskildt fall det tillåter. Skeran norledes; varde skolaa eller anstalten stängd och föreståndaren för densamma dömd att böta från och med fem till och med fem hun dra rdr. Detta tilligg angreps i vältaliga anföran den af hrr Hedin och Kolmodin, såsom in nefattande ett illiberalt och föga tidsenligt försök att värna om den kyrkliga enheten Försvarad af hr Carlen, blef emellertid para grafen med 108 röster mot 37 af kammarer oförändrad bifallen.