Aftonbladet – 1 april 1873, sida 2

Telegram från Spanien i förrå veckan meddelade, att en ministerkris åter stod för dörren och att Castelar sazxtkrigeministern Acosta skulle afgö. De utländska tidnin garna gifva nu närmare underrättelser om hurt härmed förhöll sig: Castelar, Acosta och Öreira yrkade, alt regetlöget skulle energiskt undertrycka den väldsamma agi tation, som bedrifves af det extrema partiet bland republikanerne, under det Pi y Mar gall och Salmäron deremot ville, att man i detta hänseende skulle gå varsamt illlväga och uppbjuda allt för att i godo bilägga skiljaktigheterna mellan de olika fraktioner na äf det republikanska partiet. Den sön dring, som sålunda hotade att uppstå inom sjelfva regeringen, har emellertid blifvit bi lagd, och nyssnämnde ministrar qvarstanna på sina poster, Att i tvisten mellan regöringen och cortesmäjoriteten den sönare slutligen 1 hufvudsaken gaf efter, i det hon giek in på att församlingen upplöste sig efter att först ha tiilsatt ett permanent utskott, anser man i väsentlig mån böra tillskrifvas den energiska hållning konseljpresidenten Figueras, efter sin kterkomst frän Barcelona, ädagalade. Han förklarade nemligen uttryckligen, att det var omöjligt för regeringen att ut jemna svårighetertia i situationen gentemot en församling, som tycktes ha gjort till sin uppgift att vid hvarje steg skapa nya svårigheter. Om detta tillstsnd fortfor, skulle den ena krisen följa på den andra nästan utan afbrott. Man måste ha ett slut härpå. Han gjorde derför antagandet af förslaget om församlingens upplösning, så snart frågorna om slafemancipationen på Porto Rico och om ord nandet af tjenstgöringen på flottan afgjorts, till vilkor för ministerens qvarstannande. Att presidenten lyckades genomdrifva sin vilja i cortesförsamlingen, måste åter tillskrifvas den moderata delen af det radikala