Aftonbladet – 1 april 1873, sida 2

dra parten åter: Vill du, för nyssnämnda 18 vinnande, afstå från den större fördel r r framdeles möjligen kan tillskyadås ge: a m silfrets fallande, och nu i stället nöja i s med den mindre, som nyss anförda siffra s nebär? — Vi äro med denna fråga inne le , den af Samtidsförfattaren med sådan fasa lv wordade tvångskonverteringen, hvarigenom lc tatsmyndigheterna bestämma huru mycket iv ld hvar och eh skall få för sina fordrinö r i silfver, eller med andra crd dekretd-le r Beloptet al hvar och en medborgares f rmögenhet och för hvars utmålande för-h odligen de fem på tusen helt hastigt fått ii xa till fem på hundra uti den vackralö vationen. : Om nu det är sannt, att vid en tvångs-)1 mnvertering statsmyndigheterna kestämma ls un mycket gtid hvår och en fär för sinalt rdringar i silfver, eller huru stor vigtl: 1ild, som efter det såsom riktigt antagna ll irdeförhållandet emellan silfver och guld, ; otsvarar den vigt silfver som utgör lan), ts nuvarande myatenhet, och således äf-l: en, i händelse den föreslagna Vigten fntii det nya guldmyntet icke gåmmanfaller:; ed den vigt som i utbyte emot silfvermyn-1 tt bör lemnas, föreskrifver hvilket Belopp li: det nya myntet skall lemnas i utbyte rmot:. st belopp i det gåmla, eller också, om skil-; aden är liten, hvilken mellangift som skall! rläggas, från gäldenär till borgenär eller ; värtom, för att en uti det gamla myntet tfärdad skuldförbindelse skall till oföränradt sifferbelopp gälla i det nya myntet, ch således statsmyndigheternas beslut obe-l. tridhgen inverkar på siffran af all den för: ögetihet och ölla dö värden som äro utörda i silfver, och i främsta rummet på de idividers förmögenhet, hvilka ega endast ontanta fordringar, så ligger dock först ch främst någon akilnad emellan ett godyckligt dekreterande och en prisbestäm: ing, vidtagen med hopgränn leöning af de risförkAllandön, hvilka fedän någon tid arit gällande, som gälla just vid den tid, å bestämningen göres och som synas åtninstone för den närmaste framtiden sannoikt komma att gälla. Frågan är helt encelt om en markegängssättning på silfver, vilken metall, i fall öfvergöng vill guidnyotfdt Beslutes, innan kort upphör att rara egentligt mynt och öfvergår blott och vart till en handelsvara. Att peonvingförnögeuheten härvid rönår en Inferkan, att örbällandet emellan borgenär och gälienär till siffran kan komma att lida en ubbning är sånot; men lika sannt är okså alt tenna rubbming bur inskränkt nom mycket trånga gränser och att man cke med någon ofelbar visshet kan föritse, hvilken af de nämnda två slägen centrökebtör kömmit att bliva lidande, i il det gamla förhållandet fått ornbbadt tgå. Det är också alldeles gifvet attett sådant orubbadt fortgående skulle leda till nöngfaldiga svårigheter, och förvecklingar yh I Högsta grad iorminska de motsedda fördelarne af det nya myntsystemet. Ewmeljan dylika små olägerheter och yttringar af len grufliga despotismen, hvilken synes föresväfva Samt. förf., hvars nerver förmodligen blifvit något skakadeö af den förfärande styrken 1 frågäns framträngände; ligger allt eh temligen vid klyfta. Utöm åcn förmögenhet, som finnes kontant och i penningfordringar, fiones väl också något annat, nemligen de slag af sgerdom, som heta fastigheter, redskap och inventarier, skepp, varulager m. m. m. m., allt saker, dem Samt, förf., Bom vi måste antaga icke sakna all kunskäp I nåtional-ekonomi; väl iske vill utesluta utur förteckningen på landets förmögenhet. Men alla dessa tings värde beröres endast mycket obetydligt af en så liten rubbning i myntvärdet, som den hvilken kön lfrögåkomiha Vid ön sådal myntkonvertering som den föreslagna. Vanlig handels vinst plägar räknas till 10 procent, bredvid hvilken siffra den der haifva procenten ej mycket Betyder, Helst derjemtis man här nå got, genom många olika än samvexlande, än stridiga orsaker uppkommet, som kallas konjuaktur och som till den grad inverkar Ä värdet at alla de uppraknaue Ungön, beräk: nade, såsom vanligen är fallet, efter hvad de afkasta eller antagas komma att afkasta, att verkan af sädana små rubbningar som den antydda alldeles försvinner. Att just nu; vid de sildm bökatta stora piisvexlingarne på mångahanda tiog, på vissa varor, på fastigheter, på anläggningar af hvarjekanda art, frömdraga några särskilda exempel, torde få ahses alldeles öfverflödigt. Men utom de till större delen på verldshändelsernas gång och menniskornas behof, någon liten del äfvön på meiiniskornas böjelser och nycker beroende konjunkturerna, finnas andra af statsförhållanden, af rege ring och lagstiftning beroende omständigbetör, hvilkäå gaiäska ansenligt kKuntia inverka på individens förmögenhetsvilkor, utan att man dock Hittills ansett hvarje åtgärd soi medfört sådänä följder, ihnebära något försök eller sträfvande attdekretera beloppet af hvar och en medborgares förmögenhet: Man behöfver ju härutinnan endast hämna örändringar i beskattningsgrunden, i tull-: satsen, i stämpelpappersförordningen; i lagstiftning rörande egendomsfäng, vattenrätb, hömitänsklyfoing och mänga andra ämnen, ler ock, om man vänder sig åt annat häll, beslut om anläggning af nya hamnar, vägar, kanaler m, m., hvilka vanligen höja egenlomsvärdet på kringliggande trakter, under iet samma värde, åtminstone rölauvivt, kan på andra och aflägsna sjunka, och man skall inna huroledes inverkan på mnationalförmörenlietens belopp af det omordade förfärliga lekreterandet i det stora hela är alldeles försvinnande, ehuru den kan bli märkbar på len förmögenhet, som består i fordriiigar ydande på mynt. EIN NERE EVERT Telegram från Svanien i fön