Aftonbladet – 1 april 1873, sida 2

Lr Ue OAVåne AVRU KYRUS RKU. JSIÄGA MER TS kliga spetsen af sin höga ståndpunkt l4 träder han vid definitionen på remediuit. ji 4 i tills har man dermeå förstått det medvande af en viss vigtskilvad och en viss tskilnad, öfver eller under rätta vigten ;h halten, hvilket måst lemnas mynttill li srkaren, som ju är menniska och behäftad j ed den measkliga ofailkomligheten, att icke j ltid kunna träffa det absolut rätta, utanl anligen endast ett inom vissa gränser dervid liggande nårmevärde, Denna ufullpmlighet i tillverkningen af nytt mynt ummanblandar Samt. förf. med den minsking i vigt, som myntet under sitt omlopp der genom slitning, tvä saker hvilka i be reppet äro alldeles obervende af hvaranra, om än den genom remediim inedgilna igtskilpaden, när dön ligger under rätta igten, verkar till att myntstyckets stadade slitniogsgräns något snarare ernås, än är dess vigt är normal, Längre ned på samma spalt finna vi åter n likariad förening af oförmåga nit akilid mellan det väscvillea och Geb Ul å ed okunnighet öm det faktiska Utmynting eiter den grund, att myntet innehåller: mna gram finguld, är förkastlig emedan omföreisen emellan särskilda myitstycken örsvåras och värdet af legeringsmetallen smnas utan afseendes. Visserligen öger det örstnämnda till ex viss grad rum under det a antagandet af legeringen ?10, i vilken händelse ett mynt om 10 gram fiat ommer att väga brutto 11. gram, man ldeles icke om man satto uek It ex. till 1 2å all ett myntstycke om 10 gram fint ger brutto 11 gram, ett om 5 gram fint 5 gram; måhända skulle en sådan legering örsvara sin plats lika bra som, den nn ten igen allmänt antagna af io, hvilken icke ger uågot inneboende foreträde framför ex. !!12, Utan antagits endast för sin förrindelse med decimalsystemet. Ville man ida på ord skulle maa dessutom kunna af Samt, förf. begära upplysuing derom, hära let kan komma sig att vid jeiinå gram nvuld jeisförelsen blir svårare än vid udda sram, Men alldeles öfverraskande är det sista uppgifna skälet, att värdet af legeingsmetallen lemnas utan afgetnåe, hvilket itvisar att Samt. fört. anser dennes värde na ingå eller framdeles böra ingå i myntets värde. Vi hafva hittills lefvat i deh ionösa tron, att intet myntsystem finnes eller is blifvit föreslaget, dervfd värdet af lege: ingsmetallen inräknas i myntet, åtminstone imfvudmyntets värde, hvilket nteslutande bestämmes af den deruti ingående mycksneten eller vigten Änt gyid bilor bilfver, utan ringaste äfsernde pX värdet af den tillsatta geringsmetallen, Möjligen kan man säga utt sådant egde rum vid det stundom bruk: iga sättet att i myntets värde ihräkna icke olott tillverkningskostnaden, utan äfven der1töfver en 8. k. slagskatt, en särskild äfgift ör att på myntet få kohängens bild, så stt myntets räknevärde blef någotstörre än let metalliska. Denna ståndpunkt är dock numera alldeles öfvergifven och utdömd, och torde väl icke mera komma på tal, oaktadt råga om dess upptagande nyligen varit fråm kastad i England: De bterstående spalterna af art. I innehålla hufvudsakligen referat af hvarjehandå vid olika tidpunkter och i särskildå länder framställda förslag till lösning af frågan om ett blifvande universalmynt; viförbigå dem här, icke derföre att icke äfven i dem åtekil: ligt fiunes att uppsala, men derföre att en fullständig granskning leder till en vidlyftighet, som endast skulle trötta läsaren, utan att i sak lemna andra upplysniögår än dem som finnas dels ut! myntkomit6us betänkande af 1870, dels uti det K. M:ts proposition vidfogads protokoll och öfriga dit Körande handlingar. Vi öftvergå derför till art. 2, ler vi ock redan på främsta sidans andra spalt åter råka något egendomligt. Det af Pn författare i myntfrågän för snart ett år sedan framkastade förelaget om antagande af tt guldmynt om 10 rdr rimt, gedan riksdalern förut blifvit nedjeinkäd ihed !2 procent, så att 1090 nva rår blefve i värde lika med 995 af de förutvarande, en jemkning afsedd att genom värmande till grannländernas mynt, hvilket genom en liten jemkning uppåt kunde bringas till fullkomlig likhet i värde med det nedjeiwkade svenska, undanrödja de hittills så mycket öfverklagade olägenlieterna af att vär riksdaler lar litet högre värde än åien danska halfdalern och fjerdedelen af den norska specien, uppställes af Samtidens förf. i form af eqvationen 100 x — 95 , hvilken nan finner senkel och vacker till uppställningen men solöslig , ined störhetslärans hittills förvärfvade bjelpmedel. Då icke den åsyftade skriftställaren, hr Forssell, utan Samtids förf. är den som uppställt eqvationen, synes oss hans fadersglädje både förklarlig och berättigad, äfven om dess ljufhet något förtingas genom de atitydda svårigbeterna vid etvatioheiis lösning. Om likväl Uppställaren riktigt läst de förntgående siffrorna och förstår att skilja mellan em på tusendet och fem på hundradet, så borde väl åtminstone eqvationen i stället fått heta 1900x — 995 x. Afvikelsen derifrån torde dock kanske innebära en afsigt, hvars syfte i det följande blir tydligt. Nu är likväl förhällandet det, att här icke är fråga om blott och bart ett räkneproblem, utan om en uppgörelse emellan två parter med stridiga intressen, nuvarande borgenärer och nuvarande gäldenärer, hvilka aftajat om en penningsumma uttryckt i silfver. Fill den förra säger man: Vill du, då nuvarande omständigheter kräfva en öfvergång rån silfvermynt till guldmynt, då silfver i en framtid kommer att sjunka i värde och således din fordran likasä sjunker, nöja dig med att i stället för den vigt guld, som skulle tillkomma dig om vigten af det silfver hvarpå din fordran lyder divideras med 15,5, (hvilken siffra hittills ansetts närmast itt:ycka guldets värde emot silfrets), taga len vigt som uppkommer gerom division med n något högre siffra, t. ex. 15,578 och såunda genom,att nu underkasta dig en liten och i sjelfva verket endast skenbar förlust, när silfret redan sjunkit dit som sist anörda siffra utvisar, undgå en framdeles annolikt uppstående större förlust, på samma Äng den genom ett sådant medgifvande berämjar och underlätt n ekonomisk re: AR a mom