Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 3

J, En björahistoria. Wti Örangärdas socke 11 Vesterber; slagen fanns om Gå stångjerns smedja, kallad Gränceeroga smedja, emedan dej var belägen mkögen vid ett vattendrag. De begagnades blott vårtiden, då tillräckligt vaite: anis, men stol under Sommaren obegagnad Boskapen från byarne i sravnskapet betade der omkring avh hade för vana att ingå i smedjan Byarg Port öppnades inåt, men igenföll sedar är sig sjelf. än dag infann sig en björn och ef tersatte en ko. som i förskräckelsen tog sin till flykt ål vn med nalle så tätt efter sig att äfven han inkom, Förbluifad att segsig inne stängd, sedan porten gonfallit, förgäter björnen att anfalla kou och börjar i stället så Fe om bura ban skall komma Uiigen. Underdessafun deringar märker han en dagöppning under ta. ket och vill på stången, som der ntgiak till på. dragsverken. klättra ut; men nu händer sig j ättre än att nalle med sin tyngd drar PN Var tenlackan och som vatten samlat sigi dammen, sättes hjulet i gång och si ångjerusbammaren bör. jar smida för fali :täckgångs, Missbelåten med enuna musik. söks björnen att hejda haimmaTen och få den att hålla sig stilla, en får un. der arbetat dermed tg:sarne som oftast mellan hammaren och städet och å detta sätt det ena nypet efter det andra. rsinnig åsröfver, anstränger han sj; ännn möra, men med samma påföljd och bir slutligen så , bultad. att hans iassar blifva Obrukbara, och dr pande at blod måste han öfverge arbetet. Falket i närmaste by, dit rag narslagen hörts, infinner sig för att efterse hvad som är å färde, och får der so nalle, söm slickar de blodiga ramarno, och kon, som förskräckt inkrupit i ett Lörn af smedjan, Medsgen, som biörgen var, blef det ej svårt att gifva bonom sin bane. — På ett isstycko i hafvet. I Helsingfors Dagblad läses: För en tid sedan omtalade vi ett olycksöde, som den 8 Februari träffade en hop forer från Ösel, hvilka isvägen skulle begifva sig till Reval. Om de å det lösryckta isstycket qvarblifna 5 personerna och 19 hästarna hafva nu närmare underrättelser inlupit. . Isstycket, på hvilket dessa befunno sig, gjorde icke länge vattbets och stormens arbete motstånd, utan sadreö