Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 3

Anära kammaren. Diskussionen rörande de norrländska jernvägarne. Diskussionen öppnades af hr Keij, som i et utförligt föredrag sökte ådalägga, att det smal spåriga systemets stora företräde framför de bredspåriga vinner alltmera erkännande. Har anförde dervid exempel från England, från Norg och till och med från Ostindien. Tvenne en skilda banor i vårt eget land, hvilka för närva rande äro wider byggnad, nemligen Kristian stads—Sölvesborgsoc) Carlshamn—Wieslanda banorna, byggas äfven smalspåriga. Men här till komme, att den bana, som är ämnad att förena Nordsjön med Bottniska viken och som kommer att skära Norra stambanan, är föresla. en att byggas smalspårig, att förhållandet med Sundsvall Lorpslisminnra anau vore enahanda, och att slutligen alla de bibanor, man har rätt att vänta skola uppstå inom Norrland, med nöd. vändighet måste hyggas i enlighet med det be. tydligt billigare smalspåriga systemet, så framt de däsonsin skola komma till stånd. Visserligen hade regeringen i sin proposition, med åberopande af jernvägsstyrelsens beräkningar, uppgitvit, att skilnaden I anläggningskostnaden mellan bredspårig bana med litt öfverbyggnad och smalspårig bana endast skullo uppgå till omkring 20,00) rdr pr banmil, men tal. hade anledning betvifla, att dessa beräkningar äro fullt tillförlitliga. Dessutom vore tal. förvissad, att, ifall riksdagen nu skulle bifalla regeringens re den hade att tillnästa årförväntaettändringsförslag. gående ut på att ändra öfverbyggnaden från lätt till tang, ty så hade det ja g tt med Upsala—Storviksbanan. Antingen måste då stambanan för all framtid stanna vid Torpshammar, eller öck nödgades man, innan banan hunne upp Hl Ha nan onödigt bartsläsa 40,000,000 rår, emot i man i tid beslöte sig för att bygga smalspårigt. Det vore derföre såväli Norrlands som hela et öfriga landets sanna intresse, som tal. ville kämpa för det päumnda systemets införande. yylnerliggst som det visat sig era fullt samma trafikförmåga, som trots någonsin det braäspåriga systemet med lätt öfver) To8ned. Att norrländingarne sielfre gnse sig bäst tillgodosedda medalet ou sniglspårio stambana, trodde sig tal. kunns styla genom uppläsandet af ott till honom ankommet telegram från verkställande di rektören för Hunadsvatl—XTorpshammars-bangn, hvari detta påstående framhäfdes. Tal kunde uuder sådana förhållanden icke stå och med godt samvete votera endast-och allenast för att till fredsställa detta ing eniörsegensinne., som he. klagligen hittilldags haft alltför mycken bestämmanderätt i fråga om våra jernvägar, men som tal. dock kBoppades en gång skulle kunna be segras, utan yrkade han bifall till sin vid ntlå tandet fogade reservation Frih. von Schultzenheim. Det vore nu fråga om att göra norrländingarne rättvisa och då de utan att knota i så många år bidragit tillstambanorna inom det öfriga landet, måste man se till att de i gengäld blifva behandlade med ell möjlig ridderlighet. Tal ansåg det då iskenog att blott och bart besluta jernvägars byggande på sätt utskottet hemställt. utan man borde, då Temtlands län erbjudit staten den frikostiga gåtvan af 960.000 rår, väl taga emot den, men med löfte att ifall den ifrågasa ärbazan komma eva sig, återbetale an medelst AMmorTing eps strid tycktes i främsta rummet komma utt eröra byggnadssättet, och tal. villa derför redogöra. för den erfarenhet man inhemiat af en smalspårig bana itgl:ns hemort, nemligen Köping Ez fe dr äras hann. MIT oo som, kanske sen mest omsorgsfullt byggda smals-.. påna i hela verlden och som oo ässatoma meet