Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 2

sen nådde Thiers en timme senare, Hufdsvårigheten rörde Belfort, som tyske jsaren ända till sista stunden var ovillig t uppgifva, oaktadt furat Bismarcks, grefve Arnims och franske ambassadörens föreällningar, hvilka för honom förklarade n ställning, i hvilken Thiers befinner sig ed hänsyn till denna fråga. Telegrafen ir i ständig verksamhet för denna angegenhet, och på aftonen den 14 steg Thiers, m mottagit mycket otillfredsställande unrrättelser, upp från sin säng och sände lång depesch till franske ambassadören i erlin, ihvilken han förklarade, att han hellre ulle helt och hållet uppgifva underhandgarna än samtycka att lemna Belfort såm pant i tyskarnes händer. Denna sista strängning ledde till Belforts utbytande ot Verdun i sista ögonblicket. I de flesta äder flaggas, och en mängd lyckönsknings: Iresser ha blifvit sända genom telegraf Il presidenten. Franska regeringen prisar l: mt furst Bismarcks och grefve v. Arms handlingssätt, hvilka i hög grad biragit till detta tillfredsställande arrangeent. Underhandlingarna fördes med den ;ttersta hemlighet, emedan det tyska parti, l m var gynnsamt stämdt för dem, rekomenderat stor försigtighet i fråga om ettl digare utrymmande af Belfort, vid hvars esittning det militära partiet fästade stor igt. Det skulle ha varit mycket svårt att omma till en uppgörelse i denna punkt, om nderhandlingarna förts offentligt. Hemligeten bevarades så väl, att ingen i Versail8 i går visste, att fördraget blifvit afsluet. Det var först till kl. 7 Thiers samiankallade ministrarne till konselj och gaf em del af den depesch, som konstaterade ördragets undertecknande. Presidenten sände erefter sin sekreterare för att gifva natioalförsamlingens president, Grevy, del af ördraget; denne å sin sida sände sin lycknskan till Thiers. TT inn fn r Enligt Constitutionnel skall den rapport, om general Riviere öfverlemnat till Thiers, örande rättegången mot Bazaine, nnehålla tvenne fakta af stor betydelse, vilka tala till fördel för marskalken, nemigen: 1) att han i slaget vid Gravelotte randlade med hänsyn till en förut uppgjord rigsplan, enligt hvilken han skulle kasta sig fver fiendens arrigrgarde i afsigt att geiom bryta preussarnes led och kasta sig med in armå in i Rheinprovinsen för att återsälda invasion med invasion; 2) att han före Metz kapitulation gifvit order om att bränna alla franska fanor och emblemer. — För sfrigt uppgifves, såsom vi förut omnämnt, att rättegången under sommaren skall kommna att fortsättas i någon af provinsstäderna I det inre af landet, t.ex. Tours eller Blois. Preussiska landtdagens deputeradekammare afslutade den 15 dennes andra behandlingen af det andra af de kyrkligt politiska lagförslagen, nemligen det som innehåller bestämmelser om utöfvandet af kyrkodisciplinen och inrättandet af en kunglig domstol för kyrkliga angelägenheter. Enligt detta förslag kunna disciplinära straff icke dekreteras af de andlige förr än den anklagade blifvit hörd, och afsättning kan endast egda rum efter laga dom. Kroppsstraff förbjudes, och inspärrning, som på sin höjd kan ega rum för en tid af tre månader, betingas af att vederbörande frivilligt underkastar sig straffet. Öfverpresidenten skall erhålla meddelande om alla vigtigare bestraffningar som ega rum på disciplinär väg, och han kan draga saken inför nämnda domstol, i hvilken bäde verldslige och andlige medlemmar hafva säte, likasom det äfven står presterne sjelfve fritt att vända sig till densamma. Lagförslaget innehåller också bestämmelser, som inskränka användandet af kyrkodisciplinen mot församlingsmedlem. mar, och de ha tillika den protestantiska kyrkan i sigte. Denna lags kungörande gjordes beroende af att 15 och 18 art. i preussiska författningen först erhölle den af regeringen föreslagna förändrade lydelsen, Samma förbehåll gjordes vid antagandet af det första kyrkligt politiska lagförslaget, hvilket innehöll bestämmelser om prestbild ningen och presters anställande. Som be kant har detta vilkor blifvit uppfyldt, i del landtdagens båda kamrar antagit i fråga va rande grundlagsförändringar. Lagen om prestbildningen är förnämligast riktad mot den kyrkliga uppfostran i instituter sådana som Collegium germanicum i Rom och der. före förbjudes att inrätta nya seminarier i Tysklaud äfvensom att upptaga nya med lemmar i de redan bestående. Den preus siska regeringen har härvid tillika ett rent politiskt syfte, i det hon vill spela katolska kyrkan i Posen i händerna på tyskarne Med erkebiskopen i Gnesen och Posen grefve Ledochowski, har, som bekant är, på senaste tiden uppstått en allvarsam konflikt. emedan denne vill begagna sin kyrkligs myndighet till att skydda det polska språket mot germaniseringen, hvilken nu drifver med större hänsynslöshet än någonsin. Pre sterne skola enligt i fråga varande lagför slag ha erhållit sin bildning i tyska gym nasier och vid tyska universiteter och h: underkastat sig en slutexamen, som blanc annat omfattar tysk litteratur. I fråga on presternes utnämnande och anställning för behåller sig preussiska regeringen det afgö rande ordet. Erkebiskopen af Posen har i ett nytt cir kulär uppmanat de prester, åt hvilka reli gionsundervisningen i skolorna är öfverlem nad, att samla lärjungarne utom skolorn: för att meddela dem denna undervisning Provinsens guvernör har å sin sida gifvi myndigheterna instruktioner att motverk: presternes föreskrifter och hindra hvarji kringgående af lagen. Förre preussiske kultusministern v. Mih ler har i Neue Preussische Zeitung offentlig gjort en förklaring, i hvilken han inlägge Es —————— — rr