Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 2

restående dagen för vårt giftermål. Jag afbröt mig ett ögonblick och lyss nade; jag tyckte mig höra en häst gnägga. Om ni inte tycker om att skrifva, åter tog jag, kommer snart någon att färdas härförbi, och vi kunna då muntligen för klara oss med honom... 20! nej, utropade hon, jag vill hvarken se eller tala med honom, Han har hos sig något, jag vet inte hvad, som imponerar på mig och gör mig rädd. Jag vill hellre skrifva. Med dessa ord sprang hon upp och sedan hon lutat sig ned öfver mig och med sina båda händer hermetiskt tillslutit mina ögon, tryckte hon på mina läppar en läng kyss, som kom det att dansa omkring i mitt hufvud. Hon tillät mig njuta af den, men icke se den. Då hon tagit bort sina händer och jag öppnade mina ögon, föreföll det mig som om det funnes tre månar på himlen och som om de utgöto öfver hvarje träd ett silfverregn, som rasslande föll frön gren till gren, från blad till blad. Emellertid hade hon upptagit sin maroquinsäck och ilat bort med lätta steg. Jag ilade efter henne. Etter tio steg stannade jag och lade handen på mitt hjerta, som klappade våldsamt. Tony, sade jag, låtom oss inte göra en förnuftig sak på ett tokigt sätt. Jag hade knappt hemtat mig från min rörelse, då jag invid mig såg på sanden i allen afteckna sig skuggan af en ryttare och en häst. En röst ropade till mig: Är det ni, Tony. Jag är glad att träffa er; jag har ett ord att säga er. Denna morgon har man tillåtit sig stt ovärdigt skymfa en person, som jag aktar och som det är min pligt att skydda, emedan bon tillhör mitt hus. Man tyckes ha uppgjort en plan att jaga