Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 2

så nödgas jag mot utskottets förslag att byg-1, . banan mellan Storvik och Torpshammar bredårig härmed nedlägga min reservation.s Ett i går ankommet telegram meddelar, t franska nationalförsamlingen enhälligt dkänt den af regeringen fFafslutnal trakten med Tyskland angåendej betalningen af igsskadeersättningen och franska områdets rymmande. Att beslutet fattades enhälligt shöfver knappt tilläggas. Glädjen öfver nna lyckliga utgång på underhandlinrna är, som man lätt kan tänka sig, all-! än i hela Frankrike och ger sig i pro: nsstäderna luft i fester och husens belädande med flaggor. Äfven inom pressen : belåtenheten allmän och till och med del lerikala och legitimistiska tidningarna kuna icke uraktläta att lofprisa regeringen l ;h Thiers samt lyckönska landet till traksten. Glädjeuttrycken öfver Frankrikes vart förestående befrielse från. den utländsaockupationen äro dock blandade med etraktelser af allvarlig art, hvilka gå ut A att uppmana till ordning och lugn efter ;rdragets verkställighet, på det att man ke må kunna säga, att det var utländinens närvaro, som tvingade partierna till n moderation och sjelfförsakelse, som icke sterlandskärleken mäktade ålägga dem. ålunda yttrat Journal des Debats genom ohn Lemoinne: Men då vi återfå vär fri et, borde vi också återvinna den vishet ch det lugn, som äro nödvändiga för att i skola kunna begagna oss af den. Vi ro att man mycket öfverdrifvit betydelsen f de ord, som sigillbevararen härom dagen ttrade angående den rörelse i sinnena, som annolikt skulle uppstå efter områdets berielse. Nej, vi behöfva icke något utländskt sensdarmeri. Men hvad som är visst; är tt den synbara, materiella och kännbara lärvaron af en utländsk ockupation tvinrade oss att uppskjuta våra inre tvister. Vär de upphetsade partierna voro färdiga utt explodera, föll plötsligen en grym tanke som en iskall droppe vatten på deras sju lande sinnen och kom dem att. gå till boks ned sig sjelfve. Man sade: Tagom 0ss ill vara; vi äro icke ensamma. Vi skola bli ensamma, vi skola åter beinna oss öga mot öga med hvarandra, vi skola tillfråga oss: Hvilka äro vi? Hvad äro vi? Hvad sköla vi kalla oss för? En eller annan dag måste vi svara på denna fråga. Frankrike har åter funnit sitt födelsebetyg; det begär nu sin dopattest. Denna ovisshet trycker på det, på dess rörelseförmåga, på dess verksamhet, på dess arbete. När man sett hvad det kunnat göra dag för dag, hvad skulle det icke kunna uträtta, om det kände morgondagen? Det betalar 5 milliarder utåt, det har gifvit ut lika mycket inom sina gränser. Detta är siffror, som aldrig ingått i den menskliga inbillningen; stora praktici sade, att de icke existerade. Och dessa belopp ha kommit från hjertat af ett folk, som krossats af invasionen, stympats af eröfringen och hvars blod uttappats af inbördeskriget. Visserli gen hedra dylika ansträngningar en nation, men man får icke tro att de varit lätta, man får icke tro, att vi icke länge skola lida men af dem. Frankrike betalar; men det åderlåter sig för att betala; bördorna äro tunga, men det är rättvist att vi bära tyngden af våra fel och våra dårskaper och att de icke komma att belasta blott fram tiden. Det är derför den djupa glädje, som vist heten om territoriets befrielse ingifver oss icke är fri från sorg, ty vi se att Frank rike är ännu mer sönderslitet af inre oenig het än af invasionen. Vi vända oss til oss sjelfva och finna att våra värsta fiende: äro de inre, När vi se dessa sterila och barnsliga agitationer i de högre regionerna bli vår beundran och aktning så mycke större för den flitiga och sparsamma klass hvars oafbrutna produktion och hopade be sparingar på två år betalt en lösesumma utan motstycke i historien. Det är denna stora klasa, nationens kärna hvars verklige representant Thiers är. De skulle vara tillgjordt att icke i dag ut trycka den djupa tacksamhet fäderneslande hyser för honom. De, som följt hans lång: och mödosamma bana, skola så mycket upp riktigare gifva honom denna hyllning son de förstå, att hans glädje bör vara blanda med en outsäglig bitterhet. Det var ick detta han drömt och som han kommit fler generationer af fransmän att drömma. De ligger en stor lärdom i skådespelet af denn man, som tillbragt sitt lif med att vilja för stora Frankrike, och som genom en viss för synens hårdhet sett sig tvungen att under teckna dess sönderstyckning. Det verk hvilket han sedan två år egnat sina daga och nätter, skall i den eviga vågskålen upp skattas till ett vida högre pris än de segra och eröfringar, hvilkas historia han skildrat I stället för segerns stolthet skall han hafv: pligtuppfyllelsens medvetande och skall h förtjent sina samtidas beundran, hvilken me än väl uppväger efterverldens beundran. Angående sista stadiet af underhandlir garnaj om franska områdets utrymmand skrifver Times specielle korrespondent Paris den 16 dennes: Hufvudämnet för diskussionen i dag ä den officiella rapporten angående det i gå i Berlin undertecknade utrymningsfördrage Fördraget skulle undertecknas i går kl. och presidenten väntade med mycken or underrättelsen, hvilken han ville meddel församlingen. Fördraget undertecknade emellertid icke förr än kl. 5, och underrä