Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

ögonblick med henne. Lilla vän, sade hon till barnet, gå litet längre bort och lek, vi skola snart ropa dig. Det finns inte mer än en person, som eger rätt att befalla mig, svarade Lulu och rådfrågade sin guvernants ansigte, hvars ögon förständigade henne att aflägsna sig. Hon iydde genast. Ni utöfvar ett märkvärdigt välde öfver detta barn; ni kan förmå henne till allt. Jag älskar henne högt, min fru; det är hela hemligheten. Jag är öfvertygad, mademoiselle, att ni har lika mycket hjerta som intelligens och detta bestämmer mig att framställa en anhållan hos er, i det jag vädjar till er finkänslighet, Ni anar utan tvifvel hvad jag vill säga. Nej, min fru; men jag är beredd att höra er. Det finnes här invid oss en qvinna, som är mycket olycklig, ni är den ofrivilliga orsaken till hennes lidande. Med eller utan skäl har den uppmärksamhet, ni egnar min far, ingifvit henne en viss känsla af svartsjuka och som hennes intryck äro mycket lifliga, har hon fattats af farhågor, som äro ötverdrifna, jag är viss derom, Är ni inte sinnad att göra någonting för att återgifva henne lugn och lycka? Hvad kan jag göra, min fru? Resa härifrån så fort som möjligt och medföra vår aktning och saknad. Har mr de Mauserre gifvit eri uppdrag att meddela mig mitt afsked? Jag skall lyda med glädje, Tro mig, jag längtar att lemna Charmfiles; äfven jag känner mig mycket olycklig här. Min far har ingenting uppdragit mig. mademoiselle, sUppsök honom, min fru, och utverka,