Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

Jernvägsfrågan står åter på dagordninren. Hon framträder denna gång likväl i n något olika skepnad mot tillförne. Det ir, så vidt hittills kunnat förspörjas, för sgonblicket icke någon tvist mellan täflande bansträckningar, som kommer att uppröra idelserna under de förestående debatterna kamrarne. Man har således anledning hoppas att icke denna gång behöfva bevitna let motbjudande skådespelet af de enskilta intressenas äflan att identifiera sig med det allmänna bästa, och af köpslaganden mellan intressen, som räcka hvarandra handen till ömsesidigt stöd, likgiltiga om det är på det allmännas bekostnad som dessa intressen främjas. Riktningen af den stambana från Storviks station å Gefle—Dala-banan upp till Hybo i Helsingland, som det nu är fråga om att besluta, är icke omtvistad. Väl höjdes vid riksdagens början en röst inom Andra kammaren, som ville låta den mnorrländska jernvägen utgå från Falun, men vi ha icke sport att denna åsigt rönt något understöd och den nämnda linien lärer väl icke heller nu allvarsamt ifrågasättas såsom alternativ till den af regeringen föreslagna och af statsutskottet tillstyrkta Storvik— Hybo-linien, Jernvägsfrågan framträder denna gång såsom en stor principfråga, den nemligen: Skall den norrländska stambanan byggas bredspårig eller smalspårig? Att denna fråga nu föreligger såsom en tvistefråga, derför ha vi K. M:ts regering, och antagligen i främsta rummet hr civilministern att tacka. Vid alla de tillfällen, frågan om statsbanornas fortsättning norr om Gefle—Dala-banan förut varit berörd, har man från alla sidor temligen allmänt varit ense derom, att den en gång blifvande norrländska jernvägen borde blifva smalspårig, och då på sin tid förslag var å bane inom riksdagen, att en smalare spårvidd skulle användas redan för norra stambanan mellan Upsala—Storvik, invändes af motståndarne till detta förslag, att det ej vore lämpligt att bygga en smalspårig bana mellan två bredspåriga banor, Stockholm—Upsalaoch Gefle—Dala-banorna, utan att rätta punkten der en förändring af spårvidden borde vidtaga vore Storvik. Vid början af denna riksdag öfverraskades man emellertid af en framställning från regeringen, hvari hemställdes, att riksdagen mätte besluta byggande af en bredspårig jernväg med lätt öfverbyggnad till fortsätt ning af den norra stammbanan frän Storvik till Hybo i Helsingland och vidare derifrån antingen till Torpshammar i Medelpad eller annan öster derom belägen punkt å Sundsvall—Torpshammarsbanan, På samma gång föreslås den sistnämnda, smalspåriga, banans fortsättning till riksgränsen för att möta en från Throndhjem utgående norsk jernväg, hvilken naturligtvis äfven är smalspårig. Några skäl hvarför man frångått den förut allmänt hysta tanken att från Storvik bygga smalspårigt förekomma knappast i den k. propositionen eller i det densamma bifogade -statsrådsprotokoll; ty hr