Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

vivilministern åberopar i sitt anförande tilljk letta protokoll endast sina föregående ytt l2 randen i fråga om Upsala—Storviks-banan, och om man går tillbaka till dem, finner; man der hufvudsakligen ingenting annat, än Aberopandet af den nämnda banans läge mellan två bredspåriga banor, hvaraf följ-. den skulle blifva två omlastningar, omstän digheter som i fråga om linien norr om Storvik alldeles icke ega någon tillämplighet. Tvärtom skulle man kunna vända alla hr civilministerns då anlitade argumenter mot hans eget nu framlagda förslag, ty hvar den söderifrån kommande banan än kommer att möta Sundsvalls —Throndshjemslinien, så kommer den der i beröring med en smalspårig jernväg af icke mindre än 43 mils längd och så belägen, att den utan alittvifvel kommer att blifva en af den Skandinaviska halföns hufvudbanor. Att den derifrån kommande och dit gående trafiken skall vid öfvergången till eller ifrån statsbanan kräfva omlastning, dervid synes hr civilministern icke ha fästat ringaste afseende, och då vid remissen af den k. propositionen -en anmärkning i detta afseende framställdes inom Andra kammarei, fann hr civilminisern för godt att, i stället att bjuda skäl för sittförslag, ånyo endast åberopa hvad som blifvit sagdt rörande Upsala—Storvikslinien och för öfrigt med en viss triumferande ton påstå, att under det smalspåriga jernvägar vid 1870 års riksdag egde många, särdeles ifriga och varma anhängare och förfäktare, åsigten om dylika banors företräde likväl sedermera, till följd af den grundliga utredning, som i ämnet skett, i väsentlig mån modifierats, ja till och med så, påstod hr statsrådet, att samma åsigt, förut så lifskraftig, sedermera vid 1871 års riksdag gaf blott en dödssuck ifrån sig. Vi antaga att hr civilministern ansåg sig ega ett stöd för påståendet, att smalsplrets anhängare skulle ha förlorat terräng på senare tiden, uti det förhållandet, att flere af de enskilda jernvägar, som nu byggas, anläggas bredspåriga; men vi tro att de omständigheter, som dervid varit bestämmande, bland dem framför allt den, att det södra landets jernvägssystem nu en zång olyckligtvis blifvit bredspårigt, icke på nägot sätt kunna göras gällande, då fråga blir om att fastställa systemet för jernvägars byggande inom en landsdel, med så ofantliga afstånd, att den väl kan hafva ett jernvägssystem för sig och der den högst vigtiga bana, som redan är under anläggning, nemligen tvärbanan från Sundsvall, alldeles icke är I bredspårig, utan tvärtom smalspårig. ) Men vi vilja gerna medgifva, att sedan 11870 frågan om smalspåret kommit i en anInan ställning än den hvari hon då befann Isig, ehuru vi våga påstå att ställningen förändrat sig på annat sätt än hr civilmini stern antydt; ty sedan den nämnda tiden har genom det af engelske ingeniören Fairlie uppfunna bogie-lokomotivet blifvit undan röjdt det hufvudsakligaste af de argumenter som anfördes af smalspårets motståndare nemligen att den smalspåriga banan hade så ringa trafikförmåga till följd deraf att en dast små och följaktligen svaga lokomotiv kunde å henne användas. Denna uppfinning tillåter användandet på smalspåriga bano; af lokomotiv af all den kraft, som kar blifva erforderlig, och erbjuder dessuton fördelen af att genom tyngdens fördelning på flere hjul tillåta användandet jemväl a lätt öfverbyggnad. För kort tid sedan före kom i Times en redogörelse för en af h Fairlie i detta ämne utgifven afhandling samt för förhandlingarne vid en af smal spårets anhängare i S:t Louis i Förent: Staterna hållen kongress, och hvad som denna redogörelse yttras har så direkt till lämplighet på den fråga, gom vi här berör . lock hvilken nu föreligger till afgörande vi riksdagen, att vi ansett oss böra, till tjens för dem, som i denna sak kunna och vilj taga skäl, i vårt blad återgifva densamme Läsaren finner på annat ställe i bladet böl jan af den nämnda Times-artikeln, till hvi ken vi nu hänvisa, förbehållande oss att morgon få till ämnet återkomma. Je PHD KS HH ehe oe E ta RT ET mä er RR