Den förflutna veckan var temligen lugn och stillsam utan några särdeles anmärkningsvärda tilldragelser. Visserligen gick det litet lifligt till på svenska riksdagen, men lugnet var icke ett enda ögonblick hotadt. Att man slåss i Spanien är icke något anmärkningsvärdt, åtminstone så länge det stannar inom något så när måttliga förhållanden. Att den engelska ministåren var nära att draga sig tillbaka, oroade ej heller den öfriga verlden. Man tyckes nu mera taga det temligen förnuftigt och lugnt, antingen Gladstone eller Disraeli sköter politiken åt kung Bomull, Detfanns. en tid, då en ministerförändring i England kunde hafva satt hela verldsdelen i spänning, men den tiden tyckes vara förbi. Äfven i Frankrike har det gått ganska: beskedligt till under den förflutna veckan. En ny tronspekulant har kommit till Paris, det är sant, men han skall först afgöra litet mellanvarande med grefyen af Chaimbord innan han kan börja affärer för egen räkning, och det är ovisst huru det der mellanvarande kan korma att aflöpa. Den nye spekulanten är son eller sonson — sannerligen viivår demokratiska okunnighet kunna säga något bestämdt derom — till Ludvig den gjuttonde, hvilken, såsom bekant är, uppträdde flera gånger i början af århundradet och lät sig ses af sina trogna och såledeg alldeles icke blifvit ibjälpinad af den gemene skomsakaren, i hvars lära revolutio,gmännen satte honom, Ludvig den sju ;onde kom dock aldrig på tronen, men de hindrar ej att hans afkomlingar i rätt hedstigande led kunna göra anspråk på Fankrike, hvilket naturligtvis alltid bör stå tillreds för hvilken äfventyrare som Xelst, hvilken vill åtaga sig att rädda det. Nåväl, nu har en sådan der äldre bourbon anländt till Paris och helt blygsamt tagit in vid Boulevard Magenta, hvilken visserligen är en mycket fin boulevard, om man ser till ytan, men bullersam, kömmersiel och industriel, dels borgerlig, dels folklig, med ett ord något helt annat än Rue Saint-Dominique och Rue Grenelle-SaintGermain, der en äkta legitimist och isynnerhet en äkta bourbon bör bo, innan den äkta bourbonen hinner bygga upp Tuilerierna igen. Men den äldre bourbonen lärer verkligen