Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 3

g nerhet på ett varmt och öfvertygande sät ., Med träffande exempel ur verkligheten b visade han till hvilka orimligheter man kon mer, då man fasthåller vid den gifta qvil -nans omyndighet. Den så ofta af reformen I motståndare framkastade invändningen, at t hustruns rätt bevaras genom förenklade fo: mer för boskilnad samt att således inge annan förändring skulle behöfvas, vederle des på ett upplysande sätt af hr Key. Etfte honom uppträdde hr Hedin, och det blef, si som alltid då denne riksdagsman skall tal: djup tystnad i salen. Hvar och en är i! tresserad af att höra honom, men månge fruktar otvifvelaktigt att känna sig rättvis ligen träffad af hans skärpa. Hans yttrand om den ännu icke utdöda sofistiska skola var obarmhertigt slående. Racen är änn licke utdöd, sade han, men den har i vi sentlig mån försämrats, ty då de gamla sc fisterna utmärkte sig för sin förmåga at I gifva goda skäl för dåliga saker, så gifvi I de nya endast dåliga skäl för en dålig sak -Hr Hedin egnade en sträng granskning å lutskottets utlåtande och fann för öfrigt gan -Iska lyckligt att de som ville fasthålla vic Idet gamla voro så ytterst hårdnackade, t) derigenom skulle reformen så mycket mel påskyndas. Han hade önskat yrka på mo Jtionens godkännande af kammaren, men då motionären sjelf förklarat sig för hr Phi lipsons reservation, ansåg hr Hedin sig ät l ven böra göra detsamma. En talare som utan omsvep och utan nå got åkande fram och tillbaka uttalade sig för utskottets utlåtande samt mot reformen var hr Törnebladhk, rektor i Kalmar. Han var fullkomligt konservativ, och på honom kunde man ej misstaga sig. Det är åtmin stone en fördel och bevisar ärlighet och oförskräckthet, äfven om det oförskräckta skulle gränsa till cynism. Det kan ej nekas att hr Törnebladhs tal verkade mycket obehagligt på dem som äro fast öfvertygade om att mannen ingalunda har rätt att hindra qvinnan från hennes rätt, men det är dock alltid bättre att hafva en ärlig motståndare än en falsk vän eller en som man icke vet hvar man har. Hr Törnebladh är den gamla tidens man och tvekar ej att öppet försvara en stor orättfärdighet. Nu känner man således honom. I besittning af en stark stämma och ett ganska ledigt föredrag, gjorde hr Törnebladh intryck på dem som läta påverka sig af sådant mer än af goda skäl, och dessa läto också höra ljudliga bifallsrop. Hr Törnebladhs uppträdande tycktes hafva gifvit reformens motståndare nytt mod och de visade sin käckhet genom att slå klaffarna mot pulpeterna för att genom en så ädel meningsyttring hindra Pehr Nilsson i Espö att tala för reformens genomförande. Man väntade att talmannen skulle tysta ofoget och kalla de bullrande till ordningen, men man väntade förgäfves. Talmannen kunde väl också blifva trött af denna långa öfverläggning och behöfva lemna sin plats på en stund. Tyvärr var, såsomsagdt, vice talmannen ej närvarande. Han hade under sammankomsten insändt läkarebetyg om halsfluss o. 8. v. Efter Pehr Nilsson i Espö talade hr Rubenson, hvilken bland annat visade huru de af hr Törnebladh anförda skäl för reformens förkastande voro af samma beskaffenhet, som de, hvilka långt förut framdragits mot hvarje förbättring i qvinnans: -ställning. Han nöjde sig icke med att meddela detta i allmänhet, utan anförde vissa bestämda yttranden från förflutna tider, som alldeles passade in på hr Törnebladhs nu framkä stade invändningar mot reformen. TI ett kort, men sakrikt och varmt föredrag, hvilket vann lifligt bifall i kammaren, talade frib. Fock för reformen. Af annan åsigt var hr Staaff från Helsingland, hvilken hade de obotfärdigas förhinder och fann att tiden ej ännu vore mogen. Månne hr Staaff tror att det var något nytt inkast, han hittat på? Att han dock ej är alldeles blind för hvad komma skall visade han, då han förklarade sig vara öfvertygad att frågan snart åter skall förekomma, emedan hon har så starka bundsförvandter utom riksdagen. Ja, frågan har snart hela svenska folket till bundsförvandt, sade någon på läktaren. Hr Philipson talade naturligtvis för sin reservation, Han är en lyckad talare, Talarne uppträdde allt mera i talarestolen och nöjle sig icke med att söka verka från sina egna platser. Det var en ganska liflig omsättning i den stolen. Man knuffade undan hvarandra, den ena efter den andra, Men när midnattstimmen slog, reste sig hr Staaff från Stockholm och talade från sin plats. Det var sannerligen klingande ord i den nattliga timmen... En ljudande malm och en klingande bjellra, sade någon. Denl kristliga kärleken är alltid bra att hafval till hands. Hr Staaff hade ej glömt denna kärlek qvar i Adolf Fredriks prediksstol eller bland sina församlingsbar, hvilkas sjä lavård han så väl hinner med att sköta på samma gång han I riksförsamlingen uppträder till förmån för gamla orättvisor. Och på grund af den kristliga kärleken skulle den gifta qvinnan fortfarande förblitva i sitt omytidighetstillstånd. Hr Ehrenborg intog predikstolen — talarestolen vill jag säga — och predikade öfver texten, att mannen är qvinnans hafvud, såsom det gamla österländska föreställningssättet lyder. Några anåra ledamöter af kammaren och bland dem br Kiss Olof Larsson varo af samma mening. Men slutligen efterskickades de som skulle rösta och hvilka vederqvickt sig i de nedra våningarne. Endast 130 deltogo i omröstningen. Hvar voro alla de andra? itanske att de sofvo de rättfärdiges sömn. Särskildt lade man märke till att många af mellanlockens ledamöter. saknades. Är reformen . för dem likgiltig? ; Huru omröstningen utföll, är redan bel vant. Net är ett resultat, hvarmed refar-l: mens vänner tillsvidare mäste vara belåtnal:! och som gifver dem ökad hög och förnyad i j j j 1 kraft att vidare arbeta på den goda saken, H. H. Om Upsala-petitionen, I