Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 3

Från Riksdagsläktaren. (Bref till Aftonbladet.) XII, På Andra kammarens läktare väntade man tålmodigt hela dagen på föredragningen af lagutskottets utlåtande n:r 13. Dechargebetänkandet kunde man ej slippa ifrän, lika litet här som i Första kammaren. Betryggandet af skogens bestånd och bevarandet af lapparnes renbetsrätt der uppe i norden måste man också underkasta sig. En an nan dag skulle dessa frågor hafya framkallat stort intresse, Nu önskade man endast att de skulle så snart som möjligt afgöras för att lemna kammaren tillfälle att företaga det der n:r 13. När förmiddagssammankomsten i Andra kammaren var slutad, hade man ej ännu kommit från de lappländska skogarne. Detta vår så mycket obehagligare för flertalet af läktärens befolkning, som detta flertal icke var försedt med inträdeskort till eftermiddagen. De i riksdagsförhandlingarnes gäng mera hemmastadde, som kunde ana att den stora frågan möjligtvis ej skulle förekomma förr än på eftermiddagen, hade varit nog försigtiga att göra sig försäkrade om inträr deskort till bäde föroch eftermiddagssammankomsterne, eburn detta icke var så lätt. Kapten Runeberg, kammarens kangliförman, hvilke Ptlemnar inträdeskorten, är obevek: lig i tjenstep, och man må icke tro att man kan inverka på honom genom nägra slags bekantskapseller vänskapsförbindelser, Han är i detta, som i andra fall, den pligttrogne tjenstemannen samt slösar derför icke med inträdeskorten till läktaren. Nögra hade redan på förhand nöjt sig med löftet om att få plats endast på eftermiddagen. På morgonen stodo desbas aktjer icke säpåples pögt; på middagen noterades de med premier. Nä ja, man tältade under middagstimmarne i de lappländska skogarne, och pär förhän: get uppgick för aftonens föreställning var skådeplatsen fortfarande densamma. Läkta ren var snart fyld; ett och annat statsråd infann sig; civilministern mätte kammarens golf med stora steg; talmannen närmade sig salens öfra ända; Vice-talmannen synteg i till; Reformens motståndare bade ädok gjort