Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 3

la lärer låta öfvertyga sig derom af min penna le vill jag lemna dessa mörka taflor och söks ) Soligare bilder för min skildring. s Härvid möter mig främst konstnärsgillets sstorartade konstlotteri den 25 Mars till tförmån för artisternes och litteratörernes l pensionskassa, Denna vackra id, hvarom Hljag senast nämnde, synes ha god framgång. Lotteriet skall, såsom sagdt, sträcka sig öf ver hela landet, och samma afton skall up så de skilda orterna firas en enkel fest. Antalet af lotter torde blifva onikring 50.00C och vinsternas vid pass 4000. Utom Helsingfors ha redan 35 544 lotter reqvirerats, fördelade uppå 30 städer och 13 landsorter. Bland vinsterna nämnas en porträttbyst i marmor af J. L. Raneberg, huggen af Walter Runeberg; taflor af såväl våra framstår ende artister, som af en mängd dilettanter; särskilda skulpturverk, dels original, dels kopior; våra förnämsta inhemska författares arbeten; eskissritningar och promesser af vära arkitekter, m. m. Här i staden kommer lotteriet att hållas i teatersalongen, och meningen vore att försäljningen af lotterna skulle verkställas af unga damer, kostymerade till blomsterförsäljerskor, dalkullor, marketenterskor m. m., hvilka skulle gå ikring i salongen och ur sina blombord, kor gar, kantiner eller dylikt försälja lotter. Hvarje dam skall åtföljas af en kavaljer, som ombesörjer liqviden, Man hoppas att de unga, vackra flickor, som härom vidtalas, t) skola benäget åtaga sig detta värf, och att derigenom salongen skall erhålla ett mera rörligt och lifvadt utseende. På tal om kostymeringar, kan jag icke undgå att omnämna det äfven vi haft en maskeradbal, något för Helsingfors temligen ovanligt. Denna gång var den dock ganska liflig och besökt afett icke ringa antal maN sker, bland hvilka en utmärkte sig såsom I särdeles lyckad. Den förestälde Morgon;I bladet. Utrustadt med dubbla ansigten och rj med drägten prydd af ankor, bar den i hanI den ett metspö för att fiska prenumeranter, loch på bröstet en skylt, der namnen på dess redaktörer voro inristade jemte särskilda af bladets mest betecknande uttryck och fraser. Denna mask har väckt allmän munterhet utom bland Morgonbladets redaktörer och deras vänner, hvilka äro i högsta grad uppretade och med största ifver, ehuru för gäfves, spana efter upphofsmannen till detta i deras tycke grymma skämt. Att detta licke heller är så alldeles behagligt för dem, som länat Morgonbladet sitt namn under förutsättning, att dess färg skulle blifva Å helt annan än den är, faller af sig sjelft. Till dessas antal lärer bland andra prof. Z. Topelius höra. Om honom berättas det nemligen att han, då Morgonbladet i början af året innehöll en artikel, hvars syfte gick ut uppå hela det svenska språkets och den svenska befolkningens förvisande ur landet, skulle hafva till Morgonbladet inlemnat en skrift, deri han förnekade dess åsigter och förklarade sig hvarken kunna eller vilja stå lqvar såsom medarbetare i ett sådant blad. Nu föll Morgonbladet till fota och införde en artikel, deri det polemiserade med sina egna förut uttalade åsigter. Genom denna vändning förmådde de Topelius attåtertaga sitt förnekande, men likt ett Damoklessvärd hänger detta emellertid öfver bladet och derför darra dess redaktörer för hvarje stöt, som kan komma svärdet att falla, ty det vore för dem ovilkorligen ett dråpslag. En fråga, hvilken i hög grad intresserat Jallmänheten, är den om en jernvägs byggande från Åbo till Tavastehus och Tammerfors. Uppå denna banas byggande hade nemligen koncession blifvit gifven åt ett enskildt bolag, ehuru redan 1863—64 ärens ständer uttalat sig för denna banas byggande med statsmedel. Nu petitionerade åter ständerna om att banan skulle byggas af staten, derest bolaget, såsom man kunde förmoda, skulle förverka sin koncession genom att brista i fullgörande af detsamma föreskrifna vilkor. Detta har uu inträffat och senaten har förklarat bolaget böra vara sin koncession förlustigt samt anmält derom hos kejsaren, hvars svar skulle inväntas innan koncessionen definitivt förklarades förverkad. Nu tro sig dock väl underrättade personer kunna försäkra att i fråga yarande bana verkligen skall byggas af statens ingeniörer och med statens medel. För sanningen häraf kan jag dock icke gå i borgen, ty några officiella källor har jag icke, och vära tidningar, som eljest hafva godt väderkorn i slika saker, hafva ännu intet förmält om saken. Sedan jag scnast skref eder till, har döden skördat en man bland konstens glesa förposter i vårt land. Det var en veteran bland våra målare, Robert Wilhelm Ekman, som lade ned sin pensel och gick till hvila efter ett helt långt lif, fullt af mödor och strider, Frid med den hädangångne trognel kämpens stoft, Han har sjelf genom hyad han verkat för målarkonsten i sitt fosterland rest åt sig en minnesvård, värdigare än någon, som hans landsmän kunna resa på hans graf. Inom den politiska synkretsen råder fortfarande en envjs dimma, hvilken icke vill skingra sig, Grefve Adlerherg harfåttförlängning på obestämd tid uppå sin permission, och generalen, friherre Nordenstam är tills vidare förordnad till generalguvernör. Att häraf draga några slutsatser är så godt som mmöjligt, och äfven de allra visaste se derför blott dumma och vigtiga ut.