Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

Ack, min herre, hvarför tvingar ni e dotter att taga parti mot sin far och upr lysa er, att trots hans ärlighet och redbar het, är han en projektmakare och sangvi niker, som har otur i sllt hvad han företa sig, att det vore en olycklig hjelp om mai uppmuntrade hans illusioner, att ni aldri skall återfå edra permingar och att mi stolthet aldrig skulle trösta sig deröfver?.. Jag fordrar, min herre, att ni har mod at afslå hans begäran, Jag är beredd, om de behöfves, att på mina knä bedja er derom Lugna er. Jag skall afslå hans an hillan, efter ni ber mig derom. Men tillå! mig säga, att ni har det ädlaste och fin känsligaste hjerta, jag känner. Och ni, min herre, är sjelfva godheten... Dock har ni nyss på det orättvisaste sät bannat mig. Det föreföll mig som om han bytte on plats för att närma sig henne, För sista gången, älskar ni honom eller älskar ni honom ej? Låtom oss lemna detta ämne, min herre. det kostar alltför mycket på mig att tvista med er. Ni vägrar då att lugna min oro? svara de han i en nästan bönfallande ton. Jag kan knappast tro på er oro; jag skulle snarare vara frestad att tro på er despotism, om ni inte vore så god. Och mitt tyravni förefaller er odrägligt? Jag är mycket villig, min herre, att låta er leda mig, men vi lefva, tillade hon muntert, i en tid då de mest underdåniga folk foråra, att deras regeringar skola förklara Big. Ni vill, att jag skall förklara mig? Ni vill tvinga mig att säga er hvad hade jag gjort mig ett löfte att evigt förtiga för er... Ja, jag är en despot, och min hem