Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

för 35,000 rdrs värde, äfven lyckats förvärfva afverkningsrätt till skogar samt nyttjande: rätt till flottleder för ett värde af 1,374,638 rår, erinrade hans excellenas, att regeringen icke kan förbjuda någon att afferka den skog han besitter, Den anmärkning mot rege tingen, som med reservationen åsyftades, hade för resten framkommit på sådant sätt, att den icke kräfde något svar från regeringens sida, Hr Sven Nilssons genmäle gick först och främst ut på att ölvertyga kammaren, ätt det skulle vara önskligt, att alla älskade sanningen så som han, Hvad sjeitva frågan anginge, var talaren öfvertygad, att det i längden måste gå illa, om ändring i de nu varande förhållandena icko snörligen sker, och han kunde tänder sådana förhållanden icke underlåta att, i egenskap åf 1edamot af köistivutionstskottet, framställa de anmärkningar hvartill rögeringens lättsinne i förevaranåe fall gåfve anledning och som berättigade talaren 3 yrka, det kammaren måtte, ed ogillande af regeringens förfaringssätt, lägga uätlåtåndet till handlingarne. Till försvar för regeringen talade hr Huss, anmärkande, att alla entöpriska länder; Ryssland och Tärklet inberäknade, äro mera än Sverige, då det är fråga om att i sitt sköte mottaga främmande länders undersåter. Hr von Schulzenheim påminde huru det i vårt kapitolfattigå land måste betraktas Såsom en vinning, hvarje gång en utländing nedlägger sinä penningar i landets industri, Fruktan attaf dem blifva öfverflygled vörs ömeilertid tillsvidare aHdeles grundlös, ty de infyttande främlingarnes antal, vore ännu, i jemförelse med landets folkmängd, försvionands, Då friherr v, Sehulzenhe!m härvid gjorde en, för ö rigt för svenskarne måttligt smickrande jemförelsen med spaniorer och irländare med afseende på egenskapen ått föga låta på verka sig af utländingar, ådagalade han att han hade en mycket dunkel föreställning om det hvarom här är fråga, nemligen do förvecklingar, i hvilka svönska staten kan råka med utländska makter till följd deraf att personer, som äro dessa makters undersåter, besitta egendöm här i landöt öch vid uppkominånde koilisioner mellan dem och landets lagar och myndigheter kunna påkalla och möjligen erhålla hjelp af de r goringar, under hvilkas höghetsrätt de lyda. friherren för öfrigt Petecknads hr Sv. ssöng rföservåtlok fksöm något af det Fornsligåste han kunde tänka sig, tro vi att han begick en icke ringa oförsigtighet, i det han dermed direkt utmanade sina ähö rare, att reflektera öfver huravida icke epi tetet rätteligen borde lämpas på hans eget anförande; Sedan härefter hr Dickson uttalat den ösigt, att hvad som anförts i reservationen vore ganska behjertansvärdt, och att han derföre önskade att regeringens rätt att tilllåta främlingar besitta svensk jord borde med varsamhet begagnas, men dock icke uophäfvås, uppträdde her Lyttkens, J. Rundbäck, Per Nilsson i Espö, Häggström, Hedin, Danielsson och Leijer, allaisytte att understödja reservanterna och uttrycka sitt ogiliande af den Beigt, som uti det i fråga varande hänseendet gjort sig gällande ho3 regeringen, Hrr Lyttkens och Leijer fberopade ferfaldiga exempel på vådan af att lemna utländska makter aniedning till inblandning i mindre staters inre angelägenheter, sågom Laurionfrågan, engelsmännens uppträdande i Portugal för att försvara en gelska undersäters rättigheter, mexikanska krigets utbrott såsom följd af en enskild persons tvister med mexikanska regeringen, Tysklands uppträdande till försvar för tyskarne i Slesvig, ett på 1820 talet inträffadt fall, då engelska regeringen tog parti för en engelsman, som nedsatt sig i en mindre norsk stad för att bedrifva smuggelaffärer 0. s. Vv. Hr Hedin vände sig specielt mot friherre von Schultzenheim, som hade i sitt anförande åberopat frih. Gripenstedt såsom auktoritet för de åsigter han förfäktade, och visade genom att anföra konsti tutionsutskottets dechargebetänkande vid 1856—58 ärens riksdag, att frib. G. hade i konseljen förenat sig med frih. Palmstjerna, då denne afstyrkte bifall till en ansökan om tillåtelse för ett engelskt handelshus att besitta svensk egendom, anförande dervid, att rikets styrka berodde i hufvadsaklig män derpå, att rikets jord egdes af rikets invå nare och ej af personer, som äro fästade vid anåra aflägsna länder genom nationalitet, egendom och förvärf, och som derigenom med bestämdhet kunde förutsättas att alltjemnt förblifva utländningar härstädes, utan allt annat intresse för rikets förkofran eller ens dess försvar, än det, som låge uti ett obehbindradt fortsättande af den vinstgifvande rörelse, de här drefve, Öfverläggningen afslöts af hr Sven Nilsson i Österslöf, som med anledning af fälda yttranden om den tystlåtenhet, som förmenats skola åligga konstitutionsutskottets ledamöter i afseende å statsrådsprotokollens innehåll, förklarade att han icke käude något stadgande, der en sådan tyatlåtenhet påbjöds, och att han för sin del icke blifvit affordrad något tysthetslöfte. Konstitutionautskottet hade nästan enhälligt delat tal:s åsigter om det betänkliga i det af regeringen i förevarande hänseende följda systemet, men velat på lagstiftningsväg föranleda en förändring, under det deremot tal. och öfriga reservauter ansett sig böra anlita ett medel, som låg närmare till hands, och om, såsom han hoppades, reservationen hade önskad påföljd, så skulle han ej vara missbelåten med de slängar han fått, och a möjligen kandn verka godt på annat håll. En liten kollision uppstod slutligen mellan hr Sv. Nilsson och talmannen, då denne, utan att på öfligt sätt referera hvad som under debatten yrkats, genast gjorde pronaosition nå hetänkandets lämganda till hand.