Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

Hon höjde sin röst: det var nu henne tur att tala i myndig ton: Nå väl! ja, ut I ropade hon, mr Flamerin har i dag tillå Itit sig stora friheter mot mig. Hvad son tröstar mig är, att jag sannolikt blir han: hustru. Det kommer inte att ske. Hvem kan hindra honom, om han vil det?... Ni glömmer att han är fri, han ! Dessa ord krossade honom och jag tyckte mig höra en djup suck. Men det är också möjligt, att det var inbillning; det rin ger emellanåt i mina öron, Om ni föraktar mina råd, återtog han i mildare ton, vill jag dock tro, att ni fäster något afseende vid er familjs samtycke. Jag kan försäkra att er far aldrig skall tillåta detta giftermäl. Ni har då skrifvit till honom! Hvad ri missbrukat mitt förtroende !s Han svarade mig med omgående, att mr Flamerin utan tvifvel vore ett godt parti, men att han endast skulle taga till måg en man med ett allvarligt sinnelag och stränga grundsatser, egenskaper som man dock sällan påträffar bland konstnärer. Denna ömtålighet gör honom så mycket större heder som han, efter hvad det tyckes, befinner sig i bekymmersamma omständigheter. Har han talat med er om sina affärer ? frågade hon upprörd. Jag är honomförbunden för hans förtroende. En person har föreslagit honom att ingå som bolagsman i en affär, som skulle kunna sätta honom i stånd att snart ätervinna sin förmögenhet; men man fordrar att han skall insätta i rörelsen ett kapital, som han inte eger. Och som han ber er att förskjuta honom. Jag skulle vara lycklig, om jag kunde göra något för Meta Holdenis far.