Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

oo STOUKHOLM dem 15 Mars. Det s. k. decharge-betäckandet, eller, Båsom det officielt benämnes, konstitutionsutskottets memorial angående fullbordad granskniog af de i statsrådet förda protokoll, har i dag förevarit vill behandling i komrarne, — Sjelfva detta betänkande ianehäller denna gång ingenting annat, än en anmälan, att utskottet hvarken funnit skäl att mot någon statsrådets ledamot tillämpa 106 2 regeringsformen (statsrådsledamots ställande under tilltal inför riksrätt), eller ansett anledning förekomma att framställa någon anmärkning på grund af stadgandet i 107 2 regeringsformen (som afser anmälan hos konungen om en eller flere stadsrådsledamöters skiljande ur stadsrådet och ifrån embetet på grund af rådslag, uti hvilka ri. kets sanvuskyldiga nytta icke blifvit iakttagen, elley på grund deraf, att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvs Men vid a 4 2 MOR Deanna ör fogad er. ar hr Sven Niusson skott sven Gch al fyra andra yt -sefAmöter från Andra kömmaren blträdd synnerligen märklig reservation, i hvilken reservanterne förklara sig anse, att konstivutionsutskottet icke rätt fullgjort sin piigt, då det icke för riksdagen anmält, såsom stridande mot rikets sannskyldiga nytta och kunnande innebära vådor för dess framtida sjelfständigket, den inom regeringen antagna och följda gruudsatsen, at; nästån utan undantag medgifva hvarie sökt till stånd för utländ!ngar att ega och besitta sask jord samt disponera öfver andra för iket vigtiga förvärfskällor; omförmälande hr Sv. Nilsson, att han skulle anföra närmare 100 regeringsbeslut g5ende i denna riktning och att värdet af den egendom, af hvilken utländingar sålunda kommit i be sittning, uppgår för gistföråntna Ar till öfver 10,000,009 rår. Man har äfven i dag icke helt och hållet saknat de vid decharge-betänkandets ehandling sedvanliga statsrättsliga atfhandlingarne i afseende å omfånget af konstitutionsutskottets anmärkningsrätt exempel: vis huruvida denna sträcker sig derhän att regeringsåtgärder kanna hos riksdagen anmälas utan att utskottet behötver med avleåning deraf begära tillämpning vare sig af 106 eller 107 2 R. F,, elier huruvida det är med gruudlagens moniog öfverensståmmande att regeringsåtgärder, med afseende ä hvilka konstitutionsutskottets majoritet icke fönnit sig föranlåten göra någon anmärkning af ena eller andra slaget, kunna af reservanter framdragas och underställas riksdagens bedömande; men på det hela hafva dessa afhandlingar denna gång i båda kamrarne varit mindre både till antal och omfång än oftast plägat vara händelsen, under det att det framstår såsom ett faktum, att hr Svea Nilssons reservation gifvit anledning till så talrika och kraftiga meninggyttringar inom båda kamraärne rörande den i densamma berörda fråga, att man bör ega anledning hoppas att den säsom, vi tro, i landet vidt utbredda och i vår tanke väl grundade åsigt, som nu fann ett utiryck inom riksförsamlingen, icke må blifva obeaktad af regeringen, och att, i alla händelser, genom dessa meningsyttringar en god utgångspunkt och ett godt stöd blifvit lemnade för de lagstiftningsåtgärder i ämnet, till hvilka, eftor hvad det försports, och efter hvad nu äfven under debatterna antyddes, förberedande steg inom kort lära vara att inom riksdagen förvänta. Inom Första kammaren voro alla uppträdande talare ense derom, att från kammarens sida nägon annan Ätgärd icke var att vidtaga, än att lägga betänkandet till handlingarne, mena -de fleste togo sig emellertid af reservationen anledning att uttala sig om det beiänkliga deri att upplåta svensk jord åt främlingar, gom ej fått svensk medborgarerätt. Yttranden i denna syftning fälldes af hrr Hallenborg, grefve H. Hamilton, Rydin, Faxe, Rydqvist, grefve C.G. Mörner, Wallenberg och Nordström. Hr Wallenberg betonade särskildt den olika ställning, i hvil ken stater, som ej hafva styrkans rätt till sitt förfogande, befiana sig i detta hänsbende; och han anförde såsom exempel på att man i andra länder icke lemnade utländningar enahanda rättigheter som landets egna undersäter, den omständigheten att en utländning icke kan inskritvas i den engelska statsskuldsboken såsom egare af engelska consols, utan måste, om han inköper sådana, göra detta i någon engelsk undersätes namn (en bestämmelse som, i förbigående sagdt, helt nyligen vunnit tillämpning mot Sverigas Riksbank), likasom att man ej eger öppna räkning med Hamburgs bank utan att vara hamburgsk medborgare. Herr Wallenberg lofvade för öfrigt att bereda kammaren tillfälle till en uttömmande diskussion om 107 3 R. F.. då han i nästa vecka ämnade väcka motion om utstrykande ar grundlagen af denna 3, som så föga öf verensstämde med den utveckling det konstitutionelia statsskickot numera hog oss vunnit, framför allt genom det tillfälle, som vore beredt regeringen att genom statsrådstedamöternes deltagande i riksdagens förhandlingar vinna kännedom om de inom densamma rådande åsigterna. Äfven hr Nordström var af den äsigt, att 107 3 R.F. tartvade en grundlig revision, hvaremot grefve J. O. Mörner icke kunde instämma i äsigten om det gagneliga i upphäfvandet af ienha 2. Diskussionen rörande denna fråga öppnales i Andra kammaren af justitiestatsministern, som, med anledning af hr Sven Nils;on8 reservation mot utskottets beslut, vijade, att de af reservanten begagnade sifferippgifter icke höllo fullt streck. Hvad sär;skildt den anmärkningen heträffade att nn.