Aftonbladet – 15 mars 1873, sida 2

dra vara samvetsgrann i samma sak. Denn: Igång lyssnade jag och hörde. Kan jag dä inte få veta hvilken af e som först kom på den iden att göra denn: bätfärd? sporde mr de Mauserre i en kärf nästan befallande ton. ; Jag vet det inte sjeif, min herre; de förefaller mig som om förtöjningen gick upp af sig sjelf. Och ni fann helt naturligt detta djerfve mellan-fyra-ögon med en ung man, som jag älskar, som jag värderar, men som kanske inte är en riktigt god domare i frågor, som röra det passande? Jag har gjort orätt, sade hon ödmjukt. Jag har glömt min ställning, och er dot ters guvernant ber er uppriktigt om ur säkt. Jag är inte i detta ögonblick min dot: ters far, utan en man, som ansåg sig ega rättighet... Han afslutade icke meningen, han föredrog att börja en annan, Ha vi inte i dag den förste September? Det var då som Tony skulle anhälla om er hand. Hvad svarade ni honom? Jag behöfde inte gifva honom något svar, Han begärde ingenting af mig. En båt är likväl ett särdeles lämpligt ställe för en förklaring; man riskerar inte der att bli störd. Nå, var hans riktigt glödande? Visste han begagna sig af tillfäliet som en skicklig karl? Var han djeif? Betänk, min herre, till hvem ni talar. Jag är nästan frestad att tro, att er olycka inte varen tillfällighet. Mr Flamerin har velat förskaffa. sig ett medel att rädda er, och det ännu ljafvare nöjet att i två minuter bära er i sina armar. Hur härdt han höll er tryckt till sitt hjerta! Är det säkert, att ni var riktigt afsvimmad.