Aftonbladet – 6 mars 1873, sida 2

glörslag, som förelågo till afgörande; hva; ge en valen af dö nya, konstituerande cörtesira ;irst kände komma att ega rum i slutet aflki lars. Efter denna förklaring antogs mi-lsa istörens afskedsansökan äfvensoni ett aflks e radikale framstäldt förslag om att denl oi erkställande makten tnder mellantiden, tillde sså den nya ministeren blifvit bildad, skulle ,k fverlemnas åt församlingens president.lsl )Jenne tackade för det förtroende, som sär lfö anda visats honom och utnämnde genast i! n interimistisk minister, som, med un lå antag af krigsministörn, bestod af detih ämla kabinettets medlemmår. Sedan dennalu ör några ögonblick valda interimsministår-— å hemställan af Martos erhållit ett förtro-e ndevotum, valdes den nya ministeren, hvil-d kens sammansättning är känd. Figueras,lo Pi y Margall och Castelar återvaldes, somlp oekant är, men i stället för de afgångnels ninistrarne af det radikala partiet inval-ls les nu republikaner. Konseljpresidentent Figneras tackade för det förtroende, somlr visats honom, och förklarade, att dena ny-lu valda regeringen icke skulle komma attis styra i något partis intresse utån i helajt spanska folkets. 8 j I en korrespondens till Times af den 7 i förra månaden meddelas åtskilliga intressanta detaljer om förhållandena på Cuba. Korrespondenten hänvisar på, att Cubas naturbeskaffenbet i hög grad bidragit till att göra insurrektionen. derstädes så svår att undertrycka. Cuba, heter det i bxefvet, sönderfaller i trenne delar: Den ve stra delen med hufvudstaden Havanna räk-l, nade är 1862 1,034,616 invånare, don mel, lersta med hufvadstaden Puerta Principe , 75,125 och den östra med hufvadstadeni, Sanjago de Cuba 249,096. Den vestra, tättl, befolkade delen är den minsta, men tillikal: den mest odlade och rikaste; den är utru-l, stad med goda kommunikationsmedel och har en ansenlig kuststräcka, Af mellersta Cubas 75,725 invånare komma 30,585 på stal. den Puerto Principe, och om man endast. räknar några få tusen på städerna Trinidad, Sagua la Grande, Cienfuegos, Villa Clara, San Juan de 1os Remedios m. fl., så framgår häraf, att på denna del af Cuba lands: bygden är nästan alldeles öde. Icke myc ket bättre står det till med östra Cuba, ehuru här en början till kolonisation blifvit gjord. Men ännu finner man stora landsträckor derstädes på kartorna betecknade såsom okända och obebodda. TIatet under att insurgenterne här ha ett lätt spel. Skogarne äro deras gömställen och deras fästningar. Klimatet gör kläder nästan öfverflödiga och födan lätt åtkomlig, --Den vestra delen med det sybaritiska Havanna har icke erfarit någonting af det borgerliga krigets lidanden och skulle icke en gång veta af dess tillvaro, om icke tidningarna dagligen meddelade, dels sanna, dels uppdiktade berättelser om strider, afrättningar och dylikt. Men just den omständigheten, att vestern känt sä litet af insurrektionens lidanden är orsak till att dessa gräsligheter kunnat fortfara i fyra år och att man ännu icke har att motse något slat på dem. Allt förenar sig tvärtom till att uppskjuta slutet på striden till en oberäknelig framtid. Den spanska regeringens svaghet, vesterns likgiltighet, det bittra hatet hos de stridande partierna, hvilka skulle vilja ännu mera skärpa de dagligen förröfvade grymheterna, omöjligheten att med vapenmakt andertrycka uppresningen, den lätthet, med hvilken insurgenterne kunna proviantera, rekrytera och gömma sig — allt gilver nä ring åt upprorslägan. Hvad de förröfvade grymheterna angår, s berömma sig båda partierna af dem på det mest oförsynta sätt. Om än mycket af hvad tidningarne berättat om användandet af tortyr, bränningar och stympningar m. m. är öfverdrifvet, så kan man icke neka, att spaniorerne af hat och missnöje öfver strapatserna uppöfva sin i historien så ofta bevisade talang för grymTheter, och att de eammanrafsade insurgentskarorna häruti icke gifva dem efter. Det I fyraåriga kriget skall redan ha kostat mer län 150,000 menniskolif. Om spanska regelringen icke alltid skickat afdelningar af en: I dast 4 å 5000 man utan en pålitlig armå I med uppdrag icke att bekämpa insurgenterne utan att anlägga vägar, skulle oändligt mycI ket blod och penningar har blifvit sparda. IMan -föreställe sig icke, att alla dessa 1 15,000 offer fallit i öppen strid; nej endast nägra få hundratal ha stupat i skärmytsTlingarna; de fleste föllo för strapatserna, I klimatet, koleran, febrar och summariska lafrättningar. Huruvida revolutionen kan räkna på anhängare i städerna, i synnerhet li Havanna, är svårt att säga. — Här litar licke den ene på den andre; fadren fruktar för sonen, och hatet mellan de olika stam -marne är fruktansvärdt. Med stolthet och förakt ser den födde spanioren — och i Havanna finnes ett stort antal spaniorer, till större delen ensamme personer, som Ikomma från norra Spanien för att förtjena Ipenningar — ned på kreolen, och denne längtar icke efter någonting så mycketsom efter hämndens dag. Kreolernpe äro en svag Irace, och, ehuru till antalet betydligt öfverlägsna spaniorerne, skulle de sannolikt blifva tillintetgjorda, om peninsulares d. v. 8. de invandrade spaniorerne ville utföra en utrotningsplan, om hvilken man ofta hört dem tala. Det gifves många, som endast i utrotandet af alla kreoler se en hjelp för alla Cnubas lidanden. På ett sådant utrotande -Iskulle sedan följa en ny kolonisering af Cuba. Oafsedt alla andra skäl mot en så förtviflad plan, må anmärkas, att hvarje sådan plan redan derför är dålig, att den för hvar tredje eller fjerde generation skulle behöfva förnyas. Ty, såsom redan jen gång blifvit omnämndt, redande på Caba födde sönerne af invandrade spaniorer ha en god del af de egenskaper som karakterisera alla kreoler, och den andre eller tredje