Aftonbladet – 6 mars 1873, sida 2

Sålunda uppmanar pi mig att säga nej? utropade hon. Om tre dagar mäste jag h: fattat mitt beslut. Om ri vill lyda mig, så går ni ej den för sta September till Ville-Moirieu. Detskal bli det bästa. Det är lätt för er att hä undvika hvarje möte med mr Flamerin; on han skulle gå er ellt för härdt på lifvet kan ni ju uppdraga åt mig att gifva ho nom en förklaring. Må det ske som ni vill! svarade ho med den undergifna toren af en karmelit novis, som aflägger sitt löfte. Som nyfikenbeten var den mest öfvervi gande känslan hos mig, hade jag glidit frar till fönstret och upplyft ett hörn af gard nen. Antingen led jag af synvilla eller fa tade mr de Maugerre Metas hand och kysst lätt hennes fingerspetsar. Hon hade sit ansigte till hälften vändt mot mig; herne panna var strålande, hennes halföppna läp par andades rörelse och glädje. Så småle åkermannen, då han efter den mödosamm sådden och en sträng och ihärdig vinte ser kornet spira upp och hoppfullt betrak tar den äring han lofvar sig att fåinberga Ett ögonblick derefter såg jag icke något de voro borta. Jag kastade mig ned i min ländstoloc! förblef en stund i den med bängande armar mad tungt hufvud och, som jag tror, met dyster blick. Plötsligen, genom en ansträng ning af min vilja, stod jag åter på föttern. och kände på min kropp. likt en man, son fallit från en balkong utan att slå ihjäl si; och som öfvertygar sig om, att han har all sina lemmar i behåll. Efter denna hastig: nodersökning gjorde jag hvisslande ett slag omkriag min atelier, lycklig att finna at jag ännu kunde hvissla. Jag eriurar mig att det var i Dresden, jag uppöfvade denn: