Aftonbladet – 6 mars 1873, sida 2

respondent i Berlin: Man tager näp-tla ligen fel, dådmansöker orsaken till dettåld: slut på det militärisk-politiska områdöt.fö i mycket är visst, att rögeringen känner M idvändighöten åf att, 6å snart som möjligt rn Beviljade de penningmedel, som hon trord g behöfva för värnandet af rikets säker-v et. Det lär vara ett utomordentligt an-1d enligt belopp, man kommer att begära; men lö fter all senncliklet kommer icke riksdagen I tt göra nägra svårigheter, när två sådana lh utoriteter som Moltke och Roon träda inom le krankorna för denna anslagsbegäran. Frå-d an är blott, om man icke blir nödsakad till lg nnu större ansträngningår, nu då det ärjf otoriskt, att Frankrike af all mäkt arbetar !p å att titveckla sin armeg, Och det är beant i både politiska och militäfa kretsar, tt do franska riktningarna icke ha något nnat ändamål än att förbereda ett fruktans värdt hämndkrig. En medarbetare i Miliärische Blätter, som i tre år uppehållit sig . Frankrike, påstår, att det är upphöjdt öfrer hvarje tvifvel, att man i Frankrikö förvereder ett hämndkrig. Dock skall enligt i satinölikhet det nya kriget icke utbryta öre 1875. I allmänhet antar man att ockuoationen skall upphöra under vintern 1873 —1874. Om blott den tyska Ffögöringen varit någorlundå sträng, hade den ännu hållit departementen Marne och HauteMarne besatta, trots betalningen af den andra milliarden, ty barackerpa i departementen Meuse och Vosges voro ännu icke färdiga vid slutet af Movember, trots Thiers uttryckliga löfte. Först när hela atrymningen är verkställd, komma Belfort och Toul i franska händer. Dessa och Paris skola först rekonstrueras innan man kan : tänka på ett nytt krig. Kavalleriet saknar : ännu omkring 20,000 hästar, Man talar äfven i våra diplomatiska kretsar om att Thiers smickrar sig med att kunna befria Frankrike från ockupationen på våren 1874 och enigbeten mellan honom och trettiomannautskottet har säkerligen sin grund i detta hopp. Om den tyska regeringen skulle tillmötesgå Frankrikes önskningar, hvilket anses för troligt i väl underrättade kretsar, så skall detta tillmötesgående emellertid ingalunda utsträckas till Belfort, som vi skola behålla tills Frankrike fullständigt uppfyllt alla våra fordringar. å Från Berlin meddelas, att preussiska deputeradekammaren har antagitlagen om en förändring af 15:de och 18:de artiklarne i författningen. De nya artiklarne, som stå i förbindelse med de kyrko-politiska lagarne, komma att enligt den antagna redigeringen lyda sålunda: Art, 15. Den evangeliska och den romersk-katolska kyrkan såväl som hvarje annat religionssam fund ordna och bestyra ajelfständigt sina angelägenheter, men stå under statens. lagar och statens lagligt ordnade tillsyn. På samma vilkor fortfar hvarjs religionssamfand att vara i besittuing och åtnjutande af de för dess kultus-, undervisningsoch välgörenhetsändamäl bestämda anstalter, stiftelser cch fonder. Art. 18. Utnämnings-, förslags:, valoch stadfästningsrätten vid besättandet af kyrkliga embeten är upphäfd, för så vidt den tillkommer staten och icke beror af patronat eller särskilda rättsåtkomster. Detta stadgande tillämpas ej med afseende på tillsättandet af prestmän vid armeån och offentliga inrättningar. Föröfrigt ordnas genom lag staters kompetens med afseende på de andliges och religionslärar nes utbildning, tillsättande och afskedande samt bestämmande af gränserna för kyrkans diciplinära myndighet. Från Spanien ha de utländska tidningarna föga nytt att meddela. Deremot innehälla de åtskilliga detaljer om den folkrörelse, som den 24 i förra månaden egde rum i Madrid. De extrema republikanerne gjorde en demonstration för att förmå cortesförsamlingen att välja en rent republikansk ministår och derefter upplösa sig. Regeringen hade vidvagit nödiga försigtighetsmått. Starka truppafdelningar marscherade genom gatorna. Cortes sessionslokal var omgifven af militär; detsamma var förhållandet med inrikesministeriet. Inom de officiella kretsarne tycktes man frukta för, att det på aftonen eller natten skulle komma till en gatustrid. Medlemmarne af cortes höllo partimöten, som fortsattes ända till långt in på natten, och republikanerne och de radikale hade valt komit6er för att underhandla med ministeren om en freålig lösning på konflikten. De radikale sam tyckte till att ministåören uteslutande blef sammansatt af republikaner; men de väg rade att gå in på en ögonblicklig upplösning af cortesförsamlingen. Folkqvarteren i Madrid voro uppfylda af beväpnade skaror, hvilkas hotande hållning rättfärdigade de åtgärder, som vidtagits till cortesförsamlingens skydd. På nägra gator sägs den röda fanan; men ingenstädes hade man dock börjat bygga barrikader. Omkring kl. 8 på aftonen voro alla i militäriskt hänseende vigtigapunkter besatta af trupperna under kommanåo af general Moriones, som blifvit atnämnd till generalkapten i Madrid. Hos cortes stod lagförslaget om slafveriets afskaffande på Portorico på dagordningen, och debatten var redan i full gäng, då konselj presidenten Figueras begärde ordet och i sitt eget och alla sina kollegers namn fram stälde ministörens afskedsansökan, hvilket han motiverade med nödvändigheten af att uppträda på ett energiskt och decideradt sätt, hvilket var omöjligt så länge ministe ren bestod af olikartade elemerter. Denna förklaring tycktes göra ett starkt intryck på församlingens president Martos, som efter att ha vädjat till folkrepresentanternes patriotism understödde ministerens begäran och betonade nödvändigheten af att bilda en regering af republikaner, men tillade, att cortesförsamlingen icke kunde upplösas förr än hon afslutat behandlingen af de a Fa ke a ra rr rn rn rn nr nn q AE or RS sö