Aftonbladet – 5 mars 1873, sida 3

Den skandinaviska myntkonventionen Det utskott, som det danska folkethinge har tillsatt, för att yttra sig öfver förslage till riksdagsbeslut angående samtycke till de i Stockholm den 18 Dec. 1872 afslutna mynt konventionen, har, såsom genom telegrafer redan är bekant, afgifvit sitt betänkande och deri enhälligt tillstyrkt folkethinget at lemna sitt samtycke till konventionen. V. meddela här detta betänkande: Att såväl Danmark som andra europei ska stater, hvilka ännu ha silfvermyntfot finna sig starkt manade att öfvergå till guld :rat och att vi, i synnerhet sedan denns mMynvv., sed öfvergång bar Dmv. bestaten rör dett 8 ska riket, höra företaga fenua ? så skyndsatnt öch så energiskt; BOM mye endet på de nuvarande förhå landså tlilkser. mäste utskottet enhälligt erkänna, Skälen härför äro utförligt framställda i de regeringsförslaget åtföljande bilagorna, alla här i landet afgifna dffentliga förklaringar af sakkunnige män ärd häri eniga, och så vidt utskottet har erfarit, har äfven i grånnii: kena blott en enda menidg uttalats derom, att denna öfverzång för dessa riken är en nödvätidighet: Härom anser utskottet derföre sig icke behöfvå yttra sig. Ej heller anser utskottet nödvändigt att yttra si om hvad som vore att för Danmark förorda, i fall det kunde bli fråga om att öfvergå till ett myntsystem, som vore gemensamt för alla civiliserade stater eller btminstöhe för de vigtigaste bland de stater, med hvilka Danmark står i handels förbindelse; ty detta fall föreligger icke. Deremot har utskottet trott sig böra framdraga frågan, om vi icke, när öfvergången sker, böra begagna tillfället att sluta oss till den gällande guldmyntfoten i ett af de större riken, med hvilka vi stå i den lifligaste handelsförbindelse, efter som en sådan anslutning skulle erbjuda fere fördelar. Det skulle då antingen bli det tyska eller det engelska eller det franska mynt systemet, som Danmark skulle införa i stället för riksmyntet. Hvart och ett af dessa system skulle medföra sina fördelar; hvart och ett af dem skulle äfven ha sina brister; men vid öivergången till hvart och ett af dem finnas olägenheter. Öfvergången skall nemligen icke kunna ske till något af de nämnda myntsystemen, utan att en förändrivg företages i vär hittills varande räkneenhet, riksdalern, af en sådan beskaffenhet, att befolkningen derigenom skulle bli utsatt för besvär, trassel och förlust, Detta är lätt att förutse, om man gör sig reda för hurudant förhållandet skulle bli med våra myntförhållanden under förutsättning, att vi antoge hvilketdera af nämnda myntsystem som helst. TI fsil vi antoge det tyska myntsystemet, skulle vi få den nya tyska räkneezheten, marken, hvilken vi då måste gifva ett annat namn; dess värde skalle då bli ett sådant, att 1 riksdaler rikemynt -blefve lika mycket som 22!4 mark, eller med andra ord, att hvar och en, som hade en skuldförbindelse uti riksdaler .riksmynt, måste multiplicera belop pet med 9 och dividera det med 4 för att finna, huru stor hans förbindelse var i det nya myntet. -Antoge vi det engelska systemet, måste vi till räkneenhet antaga shillingen, och dess värde skulle då bli sådant, att 1 riksdaler blefve lika mycket som 2s shilling, hvilket skulle ha till följd, att hvar och en, som hade en skuldförbindelse I riksdaler riksmynt, måste multiplieera beloppet med 11 och dividera produkten med ) för att finna, huru stor hans förbindelse var i det nya myntet, Och antoge vi slutigen det franska myntsystemet, så skulle len nya rTäkneenheten bli francen, hvars värde är sådant, ait 1 riksdaler är lika mycket Bom 279 francs; hvar och en, som hade en skulåförbindelse i riked. riksm., måste således multiplicera beloppet med 25 och di videra produkten med 9 för att finna, huru stor hans förbindelse var i det nya myntet. Änvnu tydligare framträder detta, om man betänker, huru förhållandena skulle arta sig för riksdalerns underafdelningar, i synnerhet för skillingen. Om det tyska myntsystemet antoges, skulle 1 skillipg riksmynt reduceras till 253o6 pfennige; om det engelska systemet antoges skulle den den reduceras till !40 penny, och om det franska Bystemet antoges, skulle den reduceras till 2193036 centimer. Till och med om reglor fastställdes, genom hvilka skiljersynts reducering gjordes enklare genom bortkastandet