Aftonbladet – 5 mars 1873, sida 3

Myntfrågan och silfyerpriset. Motståndarne till den skandinaviska myn konventionen föra ofta på läpparne, att de ej är någon brådska med reformen. V kunna gerna vänta, heter det, tills det visa sig, hvilket system, det tyska eller det fran ska, erbjuder de största fördelarne, och di ansluta oss till det segrande. Till dem son då genmäla, att hufvädsaken för oss är at genast öfvergå till en myntfot, uteslutand grundad på guld, och att myntets indelning i jemförelse dermed endast är en fråga a andra ordningen, blifver svaret, att det e är så farligt med silfrets prisfall, och at denna sistnämndå metall tvärtom visar tec ken till stigande, hvarför således det vor: förmånligt för oss att dröja med vår reforn ännu någon tid, tills vi kunde realisera vår silfver till högre pris, eller med andra orc skaffa oss guldet biliigåre. Silfrets högre eller lägre pris är ett allt för vigtigt moment vid afgörandet af der föreslagna könvVentlonens fördelar och olä genheter, för att man icke bör noga pröfvs den gjorda invändningens värde. Vi vilja derför framkåilö de skäl, hvilka synas be visa, att de som lita på att sllfret kan höja och stadigt bibebålla sig öfver sitt närva rande låga pris, invagga sig i en illusion. . Som bekant är österg, och synnerligen Indien, nuirera den störets konsumenten af silfver. På de tjugu åren, 1851—1871, hafva ej-mindre än 180 millioner pund sterl, silfver eiporteratö dit, medan importen. derifrån varit jemförelsevis obetydlig. Hurn så ofantliga qvantiteter absorberas är en gåta, som statistiken ännu ej förmått att lösa. Man mäste nöja sig med att konstatera att silfver oafbrutet strömmat ut tillöstern och att mycket litet kommit tillbaka. Det är emellertid tydligt, att denna konsumtion måste hafva en betydande inverkan på silfvermarknaden, i synnerhet nu, då efterfrågan af denna metall i Europa aftagit i följd af den i Tyskland beslutna öfvergången till gildmyntfot. Östern är numera utan jemförelse den starkaste Konsiimenten, och det är också från östern som den efterfrågan förväntas, hvilken förmenas skola höja piliverpriset. Medan år 1871 exporterna af silfver från den förnämsta upplagsorten, London, utgjorde omkring 13 millioner pund sterl., deraf 3 millioner till östern, utgjorde deremot år 1872 exporten till östern 5!e thillloner, medan totalekporten endast var i0!Ve millioner. Vi se skledez, att föregående år östern ensam absorberat öfver hälftep af Englands silfverexport. Deremot bafva de etiropeiska länderna dragit mindre silfver derifrån, såsom angifves af följande tabell, Exporten af gilfver från England 1871. 1872. HL000. — 16,000. 3,092,000. 1,240,000. . 1,7650.D00, — 155.000: 1.282,000, 373.000. Hollaha : Belgien . Frankrike . 1,239,000. — 871,000. Spanien .... 1,054,000. 731.000. Samma 8,458,000. 3,383,000. Dessa siffror angifva en minskad ofterrägan i Huropa af 5,075,000 pund sterling. andra sidan har österns efterfrågan ökats rån 3 till 5!v2 millioner pund sterl., men lenna tillökning räcker ej till att uppväga ninskhingen 1 den edröpelöka konstimtionen. Vill man således räkna på östern för en röjning af silfverpriset, måste nan kunna intaga, att dess konsumtion skall icke alleast förblifva lika stor, utan äfven föröka ig och detta i större proportion än den uropeiska konsumtionen aftager, Fict sådänt äntagände är iikväl icke beättigadt. Det ser snarare ut som skulle )sterns konsumtion redan hafva nått sin löjdpankt och nu vara i nedgående. Eurovas export till Östern var under åren 1851— .856 i medeltal 6 millioner pund sterling rligen. Under åren 1857—1861 växer detta aedeltal till 12 millioner och ytterligare unler perioden 1862—1865 till 14. millioner m året. För de följande åren har exporen varit 1866: 7,080,000. 1867: 2,052;000. 1868: 3,558,000. 1869: 6,564.,000. 1870: 2.231,000. 1871: 3.892,000. tvisande ett årligt medeltal af 4,230,000 und sterling. s Vi se således här en betydlig minskning i )sterns konsumtion, ända till år 1872, då xporten åter höjer sig. Det är oss ej änu möjligt att angifva den exakta siffran af jolårets export, men den torde kunna anlås till omkring 6 millioner. Ehuru denva iffra är betydligt högre än den för 1871, är jet likväl ej tillåtet att deraf draga slutatsen, att är 1872 inviger en period af örökade exporter, ty orsaken till stigandet r rent tillfällig, nemligen den svaga bomUsskörden i Amerika, hvilken i sin ording föranledt en större export än vanligt f bomull från Indien till höga priser, och et är liqviden af denna vara, hvilken jagat pp silfverexporten. Sannolikheten är sälees för att Europas silfverexport till Indien r i aftagande. Vi stärkas ytterligare i detta antagande, B vi tage i betraktande, huru guldet äfven Östern uppträder vid silfrets sida och i onkurrens dermed. Importen af guld till ndien öfverstiger exporten derifrån under erioden 1848—1851 med 4,670,000 p:d st. 1852—1856 6,742.000, 1857—1861 17.818,000 1862—1868 36,489,000 1869—1871 21,458 000 Om vi undantaga perioden 1862—1866, vilken för såväl guld som silfver utvisar bnormt höga siffror, i följd af den stora omullsexporten från Iadien under awerianska kriget, se vi, att guldimporten till )stern regelbundet ökats, medan gsilfvernporten för den sista perioden utvisar ett igro medeltal än under någon af de förekende, Men äfven antaget, att Österns silfveronsumtion ej faller under hvad den varit r 1872, skulle man åå hafva rättighet att eraf vänta sig en stegring i silfverpriset? lärpå svara vi ett obetingadt nej, och detta ej motivera vi på följande sätt: Vi hafva ett, huru nästlidet. är silfverexporten till );stern eprungit upp från 3,892,000 p:d st. Jl omkring 6 millioner, men i stället för it stiga i följd häraf, har silfyerpriset värtom under äret gjort ett stort steg nedåt. Jen 1 Januari 1872 noterades silfver i Lon