Aftonbladet – 5 mars 1873, sida 2

ostnaden angår, föga nämnvärdt; dessutomh rbjuder sig just nu lämpligt tillfälle att ga det behöfligaste steget. En ombildaing af de svetiska elementariroverken torde få anses vara snart före.ående. Har denna än må utfalla, lärer an Ätminstone ej komma att frångå den rundsatsen, att söka i ökad mån göra de llmänna läroverken tjenliga att grundlägga en bildning och de insigter, som utgöra de llmänna förutsättningarna för olika prak: iska lefnadsvärf, samt att derjemte fästa et afseende, som görligt är, vid de skiljktiga faktiska ortförhållandena i vårt vidträckta land. Ett af de här ofvan i kortet berörda omständigheterna i de nordliga: te provinserna, der en ej ringa del af beolkningen talar annat språk än det sven: ka, motiveradt undantag för ett eller anat af de nordligaste läroverken från elenentarläroverkens allmänna undervisningslan lärer derför ej böra synas orimligt eler afskräckande. Hvad vi hemställa till benäget öfverse-l. nde är upprättandet af en lärareplats för fråga varande språk, exempelvis vid läroerket i Haparanda. Tillfälle till nödiga präkstudier skulle derigenom öppnas för nänga blifvande prester och skollärare, donare och civile tjenstemän bland den finska ch lapska befolkningen. Dertill kommer, utt åtminstone finska språket vid ett realäroverk, som hade att förbereda till tidig ;raktisk verksamhet, skulle i en af finnar ;efolkad ort och gränsort till Finland förvara sin plats särdeles väl. Med lokalförvållandena bekanta personer uppgifva såunda, att kunskap i finska är t. ex, för köpmännen i denna landsdel, om ej en oumärlig nödvändighet, dock ett angeläget oehof. Önskar man stödet af ett föredöme från annat land, så hänvisa vi till Norge. Dess samlade folkmängd af lappar, finnar och blandad race är några tusental större, än Sveriges, men ej så mycket drygare, att skilnaden skulle hos oss rättfärdiga uraktlåtenheten att vidtaga åtgärder, motsvarande dem, hvilka man nu i brödralandet gläder sig åt, såsom förestafvade ej mindre af klokhet än af billighet och rättvisa. Visågo ofvan, att Sveriges finska och lapska befolkning uppgår till bortåt 23,000. För Norge uppgifvas följande siffror 1865: kväner (finnar) 7367, norgsk-kvänske 1913, bofasta Jappar 15,601, nomadiserande lappar 1577, norsk-lapske 1048, kvänsk-lapske 909. Sedan den frejdade Nils Vibe Stockfleth äfven på detta område brutit väg, såsom lärare i finska och lapska spröken under sina senare ärs verksamhet i Kristiania, har man inrättat regelbunden undervisning i finska och lapska språken vid det norska universitetet, ätminstone sedan ett årtionde tillbaka, då nuvarande e. o. professorn J. A. Friis utnämndes till e. o. lektor i nämnda språk. Vi neka ej, att detta föredöme förtjenade efterföljd vid vårt nordliga universitet, men tro, att tills vidare det angelägnaste behofvet kan afhjelpas genom ett förfogande, så dant vi ofvan antydt, i samband med den stundande läroverksombildningen. Att man i Norge har en helt annan uppfattning än hos oss, af hvad rättvisa och klokhet i denna del fordra, derpå kan man för öfrigt erhålla en mängd af bevis, om man företager sig att genombläddra några årgångar af de norska författningssamlingarna. Man finner visserligen, att det i Norge aktas nödigt och angeläget att bland kväner och lappar utbreda bekantskap med norska spräket, att således en språklig sammansmältning syftas och eftersträfvas, men sättet att gå till väga är så sant liberalt och humant, att det förtjenar nämnas såsom mönster; det politiska önskningsmålet är hvarken lemnadt åt slumpen och tillfälligbeten, såsom -till-endel hos-0ss; ännu mindre grundadt på tvång och våld; såsom tyskarnes förfarande i Slesvig och ElsassLothringen. Genom resolution af 20 Juni 1866 bestämdes sålunda — för att anföra ett exempel — att vid Tromsö seminarium tolfelever skulle mottagas och på offentlig bekostnad utbildas till lärare i Tromsö stifts blandade områden, med särskildt ändamål att bibringa kväner och lappar kunskap i norska språket: säledes genom lärare, fullt mäktiga finska och lapska språken, vill man göra finnoch lappbarnen förtrogna med norska språket, och man litar ej på, att saken skall gå af sig sjelf, ännu mindre förnedrar man, såsom tyskarne för sed hafva, religionsundervisningen till ett politiskt verktyg. I Hammerfest understöder staten en förberedande folkskoleklass för kvänska barns undervisning i norska; i Vadsö fins för samma ändamål en småbarnsskola. Från en annan sida, men i samma vackra dager, framstår den norska uppfattningen i den resolution af 30 November 1867, hvarigenom på förslag af professor Friis bestämdes, att af hänsyn till det icke obetydliga antalet med norska språket i större eller mindre grad obekanta undersåtar af kvänsk och lapsk nationalitet, som förefinnas inom rikets gränser, grundlagen skulle å finska och lapska språken öfversättas och utgifvas med motstående norsk text — grundlagen med alla dess supplement, hvaribland successionsordningen och riksakten — samt så väl utdelas till valbestyrelserna som ock annorlunda spridas, såsom genom försäljning till billigt pris. tgärderna för att åvägabringa passande undervisningsskrifter, goda öfversättningar af-de bibliska böckerna o. s. v:, skulle det blifva alltför vidlyftigt att uppräkna. Resestipendier för personer, som i Finland stu: dera finska språket m. m., bidraga ock att öka beloppet af de utgifter, som norska statsverket underkastat sig, för att öfya rättvisa mot den finska och lapska minoritetan af landata hafalbninge QR dag Am gort