Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 3

pade hon med en viss exaltation, du rena allt! du ersätter oskulden! du är poesiel och lyckan ! Jag ämnade svara henne; Lulu kom fran till oss, utan att ha blifvit ropad. Met: gick några steg emot henne och upplyft henne i sina armar, i det hon tryckte henne mot sitt hjerta i ett utbrott af ömhet som skulle ha förtjust m:me de Mauserre Vi begåfvo oss till vagnen, i hvilken er plats bereddes för mig. Det dröjde icke länge förrän barnet började nicka med huf vudet och snart var det insomnadt. Meta lade den lilla i sitt knä. Jag försökte flere gånger återknyta samtalet; hon svarade mig med tankspridd min. Hon såg med sväfvande blick ut öfver bygden; bestämdt var hon försjunken i drömmar. När vi kommo fram till slottsgrinden sporde hon mig plötsligen: Tror ni, att m:r och m:me de Mauserre äro Jyckliga? De skulle vara det ännu mer, om de kunde gifta sig; men man vänjer sig vid allt. Menniskan är skapad för ordning, genmälte hon, och när ordningen kränkes hämnar den sig. Nu tyckte jag, att hon började bli alltför allvarsam. Jag kittlade hennes läppar med en kardborre, som jag tagit på kyrkogården. — Hvad som lugnar mig med afseende på detta oordningens hus, sade jag, är att edra skåp och hyllor skola komma det att finna nåd inför Herren, De äro så väl ordnade, att englarne deruppe i himlens höjd säkert ha den största bjutning af att betrakta dem. Hon ryckte kardborren ur mina händer och svarade: Om ni vill göra mig ett nöje, så försök att vara litet mindre frans man och litet mindre artist. Ion tillade: