Aftonbladet – 4 mars 1873, sida 3

ret, som vid deras ankomst blott hade hufvudet qvar öfver vattnet. Flera försök härtill gjordes nu, men fåfängt, och man var nära på att uppgifva hoppet om framgång. Slutligen, sedan ästen hade varit tre fulla timmar i det kalla vattnet, lyckades det dock, efter att kärrskal marne kunnat afsågas, få honom i land — han hade likväl då en stund sjunkit med hufvudet helt och hållet under vattnet. Uppdragen, blef han lagd på utbredd halm, men syntes nu vara fullkomligt död, ögat brustet, lemmarne så stela, att vid det han vältrades öfver rygg benen stodo orörliga upp i vädret. Medelst gnidning med halmviskor och rullning försöktes att återkalla honom till lif, hvarjemte, sedan veterinärläkaren tillkommit, han under fortsatt gnidning öfver: jöts med mycket hett vatten. Efter lång och Ihärdig bearbetning på detta sätt blef ändtligen mödan belönad. ästen började åter gifva tecken till lif och hemtade sig småningom så till vida, att man kunde förhje a honom upp på fötter, hvarpå han, stödd af flera karlar å ömse sidor, egde nog kraft att ragla några hundra alnar bort till ett stall, der han instäldes och om bonades på bästa sätt. Påföljande eftermiddag var hästen redan till utseendet så kry, att han, ehuru något stelbent, kunde ledas fföm af husbondens dräng, och har sedermera användts i arbete lika bra som förut. — En duell. Två engelska officerare kommo in på ett caf, der de togo plats vid ett bord ej långt från en högväxt, magerlagd karl med ett allvarligt, frånstötande yttre; han rökade en cigarr och såg sig forskande omkring. Knappt hade våra två engelsmän fått sitt thå förr än samtalet föll på en mycket omtalad dverg. -Han lär snart komma hit, anmärkte den ene. Vid dessa ord öppnar den främmande herrn munnen och säger på dålig engelska med största möjliga lugn: Jag kommer, Du kommer, Han kommer, Vi komma, I kommen, De komma.Den ena engelsmannen går förvånad fram till den främmande och säger i het ton till honom: Är det mig ni talar till, min herre?Jag talar-, svarar den främmande, Du talar. Han talar, Vi tala, I talen, De tala. Låt karlen sitta der-, säger den andre engelsmannen till sin vän, han är galen. s Jag är galen, Du är galen, Han är galen, Vi äro galna, I ären galna, De äro galna. Det här går för långt!ropade engelsmannen utom äg man skall icke ostraffadt säga, att man på detta sätt gör narr af en officer. Jag hoppas, att ni förstår handtera en värja lika bra som att förolämpa... Jag handterar, Da handterar, Han handterar, Vi handtera, I handteren, De handtera. Följ med mig, min herre!Jag följer, Du följer, Han följer, Vi följa, I följen, De följa, sade den främmande med samma orubbliga lugn och reste sig upp. Sun efter det de lemnade caftet kommo de till en mycke. Svagt upplyst gata. Den förnärmade officern dragei Sin värja, medan hans vän räcker sin åt den främmanåe, Värjorna korsas. vn Parera!ropar engelsmannen, som tr mer och mer förbittrad öfver sin motståndares kalblodighet. . sJag parerar, Du parerar, Han parerar, Viparera. i pareren, De parera. . Måtte jag kunna nagla fast er tunga vid muren!röt engelsmannen. N Jag naglar, Du naglar, Han naglar, Vinagla, I naglen, De nagla..Med dessa ord träffar hanu motståndarens vaen och slungar det mot muren. Derpå tager han fram en cigarr och tänder den lugnt. Den afväpnade engelsmannan står förbluffed, liksom träffad af blixten. Vännen går fram till den främmande och säger: Jag ser att ni är en gentleman och...s Jag är, Du är, Han är, Vi äro, I ären, De äro. Men förklara er då!s . Jag förklarar, Dn... Derpå tillade han på tyska: Förstån I Göthes språk?Jar Nåväl, mina herrar, så vill jag säga er, att jag studerar engelska språket och att min lärare ar rådt mig till, såsom en mycket nyttig öfning, att böja verber: Derför har jag fattat det beslutet, att så snart jag hör ett engelskt verk genast böja det. Och det är derför, som... sJa, der är derför... Alla tre brista ut i ett gapskratt och följas åt ör atv äta middag tillsammans. Den sjuttiona. födelsedagen. Den ut märkte Nat ö ne despelares Theodor DPöring vid k. teatern i Berlin fyllde den 9 o..2Nar1 10 år. Nämnde dag Tppvak sades han af depuwsiloner från teatrarne i Berlin, han erhöll både silfveroch lagerkransar, han fick lyckönskningstelegrammer i oerhörd mängd från alla kanter i Nordch Sydtyskland och presenter af alla slag, äfven ögat dyrbara, och skådespelareveteranen öfversvämmades af nn och prosaiska utgjutelser i massa. Bland de skämtsamma gratulationerna meddela vi följande i original: oo Du hast den Blick, den klaren, kast rlistiges Gebahren ; Dein Haupt trots 70 Jabren — obwoll Du mehr erfahren als viele Hospodaren — ist reich bedecht mit Haaren so frisch, wie sonst sie Waren. All dies gehört zum Rareno, ja fast zum Wunderbaren. 8o mögen denn bewahren auch ferner vor Geahren der Musen holde Schaaren, Dich, ibren Leib-Husaren, bis bin zur späten Bahren!