Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 2

niss, ingången emellan tvenne personer, påol oekostnad af en tredje. En annan yttrade Wwt, om man vore rädd att hänskjuta frågor som denna till gemensam votering, vore det vättre att öfverlåta hela beskattningsrätten s: iw Andra kammaren och åtnöja sig med sin undel i lagstiftningen. tskilliga andra svkte dels på grund af konungskhetens begrepp, dels på uppgifter ur Almanach de Gotha rörande andra länders civillista, bygga sina påståenden om det olämpliga och otillständiga i den ifrågavarande nedsättninger. Utskottets förslag åter försvarades, utom af dess ledamöter, hrr frih. Stjernblad, grefve af Ugglas och C. Ekman, äfven af hrr frib, v. Schwerin, grefve Posse, Dufva och Gyllensvan, hvilka ansågo dels den föreslagna nedsättningen särdeles klok och ett nödvändigt vilkor för vinnande af nägon stabilitet i frågan om konungens civillista, dels det qvarstående anslaget för våra förhållanden fullt tillräckligt. Hr Duafva hade till och med önskat att nedsättningen skulle varit större och grefve Posse ansåg att den längt ifrån att visa något misstroende mot den nya konungen, tvärtom innebure det förtroende att han skulle, såsom han redan börjat, föregå sitt folk med exempel på enkelhet i seder och en klok hushållning. I Andra kammaren öppnades öfverlägg ningen af finansministern, hr Wern, som redogjorde för de motiver, hvilka föranpledt regeringen att föreslå anslagssummans bibehällande vid oförändradt belopp, samt påpekade det i hans tanka olämpliga deri att fastställa anslaget för nuvarande konungens regeringstid, då detta anslag, likasom lönerna till statens embetsmän, borde utgå till värdighetens innehafvare utan afseende på hvilken person som innehar densamma. För anslagets bibehållande vid oförminskadt belopp uppträdde för öfrigt hr Dickson, grefve Björnstjerna, hrr Nybleus, A. Rundbäck, Clairfelt, H. Schultz, A. W. och P. Staaff, Casparsson, statsrådet Bergström och hr Treffenberg. Statsutskottets betänkande försvarades åter af hr Lars Ersson, grefve Posse, hrr P. Olsson, Jöns Pehrsson, frik. Ericson, hrr C. A. Larsson, Danielsson, Johan Jonsson, Key, Nils Pettersson, Sv. Nilsson i Österslöf, C. Ifvarson, Jöns Rundbäck och Liss Olof Larsson. Hafvudskälen på deras sida, som motsatte sig anslagsnedsättningen, voro: att det vore olämpligt att minska konungens hofbållningssumma i en tidpunkt då alla priser stigit; att hofhällningsanslaget förut ingalunda visat sig för stort, så hade under kopung Oscars och konusg Carl XV:s regeringstid brister uppstått, som de måste fylla af sin enskilda förmögenhet, att det ingalunda kan vara värdigt och lämpligt att så inkvappa civillistan, att konungen sättes ur ständ att beskydda vetenskap och konst samt att lindra nöd, hvarpå allt anspråken anutogos framgent icke komma att blifva mindre än tillförene; att det icke funnes någon garanti för att beslutet derom att anslaget skulle gälla för konungens hela regeringstid skulle förebygga förslag om ytterligare nedsättnivgar och deraf föranledda obehagliga förhandlingar. Från deras sida, hvilka försvarade statsutskottets förslag, framhölls deremot, att man, då fråga vore att bestämma anslaget för en längre framtid, icke finge fästa sig nvarken vid de för ögonblicket rådande prisförhållandena eller statskazsans tillstånd för ögonblicket, utan hade att tänka äfven på andra, förändrade förhållanden; att den granskning af hofchefeps budgetförslag, som egde rum i statsutskottet, öfvertygat dess medlemmar art den af utskottet föreslagna summan vore tillräcklig; att anspråken på den stat konungen behöfde föra komme att rätta sig efter beloppet sf det anslag, som af representationen beviljas; och att ett bifall till det nu genom en kompromiss åstadkomna förslaget vore enda utvägen att förekomma det denna grannlaga fråga vid hvarje riksdag ånyo blefve föremål för behandling. Man tvistade för öfrigt i båda kamrarne derom huruvida tidpunkten nu vore lämplig latt ifrågasätta en nedsättning i civillistan, i det Å ena sidan anfördes, att det måste betraktas såsom föga värdigt att möta en ny konung med ett beslat om en minskning i det hofhållningsanslag, som förut varit beviljadt, medan å andra sidan erinrades, att Idetta vore den enda tidpunkt då sådant kunde ifrågasättas, emedan man framI deles såsom tillförene komme att invända, att det ej ginge an att röra vid civillistan lannat än vid ett regentombyte. Slutligen böra vi anteckna, att statsrådet Bergström starkt betonade, att det icke bär gällde en tvist mellan konungen och representationen, utan att den kongl. propositioI nen, likasom hvarje annan sådan, vore en regeringsåtgärd, och att hr Treffenberg motl satte sig statsutskottets förslag, emedan han bestred riksdagens rätt att nedsätta ordiInarie anslag. HS ev a OD rn rr om DV 4 MM FA M I CA Fn M Vid sammanträdenas början öfverlemnaIdes genom statsrådet Bredberg följande k, I propositioner: 1) Med förslag till förordning angående lagfart å fång till fast egendom. 2) Angående pension ä almänna indragningsstaten för underlöjtnanten vid Kronobergs regemente, frih. C. W. Rappe vid afIgång ur krigstjensten. 3) Angående fanjunkaren vid Wermlands fältjägareregemente C. O. Lundåblads uppförande till pension å allmänna indragningsI staten vid afgäng ur krigstjensten. 4) Angående pension ä allmänna indragningsstaten för regementskommissarien vid Kalmar regemente L. M. Malmgren vid af gäng ur krigstjensten, Vid val af det af Första kammaren till