Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 2

ade han till bälften alivarligt, till hälften eende. Jag gör mig samvetsbetänkligheer att skicka en ung hederlig flicka till jersöner som älska hvarandra trognare än m de vore gifta. Detgifves dygder, hvilka Itgöra ect farligt föredöme för ungdomen. Han försäkrade mig emellertid, att om ågot gynnsamt tillfälle erbjöd sig, skulle han icke låta det gå sig ur händerna; mer ag såg mycket väl, att han icke skull: söka efter ett sådant tillfälle. Jag lemnads lerefter pastorn, men hvem mötte jag väl, då jag kom 7t från honom, om icke den dystraste if Harrisar, som, ac han änou icke hade apptäckt det ställe, der man roar sig bäst och för hvarje dag uppskjutit sin afresa. fortfarande vistades i håtel des Bergues. Han omfamnade mig gäspande, och gäspade i det han lyckönskade mig till hvad bar kallade min svindlande debut. Han förklarade att hans ohbjelpliga ledsnad fordrade, att vi skulle dricka två buteljer champagne till välgång för min nya ära. Vi gingo in på ett caf6; under det jag gjorde besked för hans skålar, berättade jag honom hvari från jag kom och hvart jag begaf mig samt att jag var stadd på upptäcktsresa efter en guvernant. Hur stor blir lönen? frågade han. Fyra togen francs, att lyftas qvartalsvis, samt hopp om löneförhöjning. Har ni lust att anmäla er? Nej, svarade han flegmatiskt; men jag skulle möjligen kunna ha något lämpligt subjekt att föreslå. Jag svarade, att jag trodde honom kompetent till allting, särskildt med afseende på utyväljande af guvernanter, och derpä talade vi om andra saker. Då jag tog af sked af honom, gade han; be a sNj bar iote frågat mig om häuschen