Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 2

tillioner, försatt hela skattesystemet i ett aotiskt skick genom att göra en alltför tor del af statsinkomsten beroende at den extraordinarie bevillningen, gifvit Europa jet första exemplet på ett gammalt land stam grundskatt, hvars egentliga modernäing dock är jordbruket o. s. v.; ty i såant fall återstär ingen annan antaglig utäg att frigöra landet från det närvarande srundskatte-missförhållandet, med alla dess likheter och ojemnheter i grundskattens ördelning på jordegendomen, än — afskrifingen! Skulle då så vara, att denna vågsamma stgärd blifver den slutliga frukten af den unmärkningsvärda sorglöshet, hvarmed reseringen tyckes hafva helt lugnt åsett ;rundskattefrågans fortgående behandling af och inom riksdagen, hvilken erinrar om för rållandet med de Sibyllinska böckerna, om vid hvarje förnyadt köpeanbud blefvo ultmer dyrköpta, så vore det kanske icke len första gången något dylikt inträffat i vårt land; men i sådant fall tillåta vi oss lock att påminna derom, att en ren och total afskrifning af alla grundskatter utan andantag vore en social revolutis., som gäfve en gärd, icke åt rättvisan, utan åt orättvisan — en våldshandling, som skulle kränka icke mindre statens, än enskildes välfångna och laglig rätt. Åtminstone måste dervid Norges, om betänksamhet vitnande, förelöme fullständigt följas, så att all den grundskatt, som utgör en verklig ränta, denna må nu innehafvas af staten eller af enskild person (såsom de s. k. frälseräntorna), till dess fulla kapitalvärde aflöses (i Norge ställdes jordeboksrättigheterna, närmast motsvarande vår jordeboksränta, på fri villig aftösning); vidare måste afskrifningen blifva successiv och helst, såsom i Norge, icke på förhand bestämd att försiggå inom vissa är, med ett bestämdt ärligt belopp, utan i mån af statsverkets tillgångar, med ett derefter lämpadt större eller mindre belopp, som vid hvarje riksdag bestämmes. intill dess att afskrifningsverket blifvit full bordadt; och slutligen måste, så vida man man icke tilltror sig att följa Norges före döme äfven i det afseendet och bereda stats verket ersättning för dess, till följd a! grucdskattens afskrifvande, mistade inkomst genom indirekt beskattning (tulloch kon sumtionsafgifter), grunderna för bevillnin gens utgörande undergå en revision i der syftning, att statsbristens fyllande icke må alltför tungt falla på de andra skattdragande klasserna i samhället. Men månne icke en afskrifning i sådan fall — och i annat fall blifver den obestrid ligen en våldshandling! — skall komwa at medföra lika stora, om icke ännu större bäde kostnader och besvärligheter sam inveckla grundskattefrågans lösning i vid större svårigheter-, än den ofvan föreslagn: grundskatteregleringen skulle föra med sig Och männe icke en sådan grundskatte-regle ring just vore det sätt för grundskattefrå frågans lösning, som finner ett stöd uti vå egen historia, som visar att dylika, ehuri mindre omfattande, jezknirgar och regle riogar genom en 8. k. förmedling ick varit främmande för värt eget grundskatte väsende, synnerligast på den tid, då doktri nen om alla grundskatters rena ränte-natu ännu icke uppstått eller vunnit insteg inon värt land.