Aftonbladet – 26 februari 1873, sida 2

hon kette Lucie likasom modern), hvilken ick på sitt femte år, blef dag för dag sjelfs åldigare. Hon var i största behof af en uvernant, hvilken hennes far önekade skulle ara mycket hygglig, mycket kunnig, mycket örståndig, på en gång mild och fast, en ittig follkomlighet. Han hade trott sig ättast sola finna detta underverk i ett proestantiskt land, sch hade i denna tanke vändi ig till en prestman i GtÖve, hvars bekant skap han gjort i Rom. Han rösendrade 8 sfver att icke ha erhållit något svar från 1 som och bad mig uppsöka honom och fräga om orsaken till hans tystnad. Mitt hjerta klappade icke starkare än van igt, då jag vandrade genom Genåves gator; ag erinrade mig knappt att en Meta funnits ill; sex år, ser ni, förändra en man. För tt bestraffa min glömska lät slumpen mig oå några stegs afstånd från bangärden möta mr Holdenis. Hans ruggiga hatt och tarfliga rock kommo mig att draga en ofördelaktig slutsats ori hans affärsställning; han hade den snopna minen af en utplundrad spelare. Jag helsade på honom, men han tycktes icke känna igen mig. Jag verkstälde det upprag, jag fått. Pastorn, till hvilken man skrifvit två gånger och som icke svarade, förklarade med förlägen min, att så gerna han också ville vara älskvärda personer, hvilka han högaktade, till tjenst, och så ansenlig den utlofvade lönen än var, hade han dock icke ännu kunnat finna någon guvernant för mr de Mauserres barn; utan tvifvel, tillade har och betraktade mig med förstulen blick, gissar ni orsaken härtill. Ni känner herr och fru de Mauserre. svarade jag honom. Har pi under er pre sterliga bana träffat på många så hyggliga och karmoniska äktenskap ? Det är just dot kivkiga i sake, sve EEE