Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 3

1 I Förordningen föreskrifver nemligen med flobeveklig stränghet såsom kompetensvilkor r för afläggande af filosofie licentiaten att I förut vara filosofie kandidat. -I För att få en klar bild af den nya exa tmensinrättningen i förhållande till den gamla, I vilja vi taga ett exempel; Vi välja vårt 3 förra exempel. En person önskar aflägga jen grändligt vetenskaplig examen itr2sammanhöriga naturvetenskaper. Förut var hans lexläsning inskränkt till teoretisk filosofi, praktisk filosofi och historia eller tre andra ämnen, fritt valda bland sex. Nu utgår den jemförelsevis synnerligen lätta praktiska filosofien, men i stället tillkommer den ständiga hämmskon på all högre universitetsbildning, latinet, och dessutom ett alldeles nytt villyftigt ämne, utan plats i skolan, och hvars studiam således först vid universitetet kan börjas, nemligen nordiska språk. Förut fordrades för examen en la tinsk kria. Man lärde sig då utantill nå: gra enklare fraser, hvilka, tillbörligen kombinerade, bildade en passabel behandling af den förelagda frågan och hela profyet var således, till all lycka, nära nog en formalitet. Nu är det helt annorlunda. I ) stället för den latinska krian har man satt ij ett latinskt öfversättningsprof. Detta låter f såsom en förenkling, men sådant är långt I från att vara fallet. Nu måste man ge sig ; ut på det hala och på vinst och förlust söka jästadkomma en öfversättning af till sin na;) tur fullkomligt moderna uttryck på det gamla I romarespråket. Sådana svårigheter halkade J man i krian helt enkelt förbi. Förut voro tvångsärmnena genom anstän; digheternas makt förlagda till slutet af exa.J men och man kunde ej då gerna förfara synnerligen strängt med personer, som redan -I hunnit en viss ålder och genom sina grundIliga insigter i andra ämnen förvärfvat ett välförtjent anseende, Detta syntes herrarne af medeltidsskolan vara en förskräcklig oläI genhet. Man börjar derföre nu med tvångsJämnena, Mot den unge studenten kan man: T vara huru sträng som helst. Han kan icke komma med någon större vetenskaplig fackI bildning och dermed följande anspråk på I mildare behandling i sådant, som är för hoInom onödigt och likgiltigt. Z Att man verkligen ocksä tänker göra allvar med att klämma efter de okunniga barbarer, som ej vilja förstå latinets välsignelserika betydelse, det visar tydligen det stora antalet af dem, som redan blifvit underkända i den förberedande latinska skrift. ningen. Det är ej svärt att förstå hvilken den uppfattning är, som skapat de nya examina, Man resonerar som s8å; oaktadt det humaniserande inflytande, som skolan bör ha utöfvat, visar dock erfarenheten att en mäpgd personer, hvilka till sin natur äro så oförbätterligt ensidiga och missriktade, att de vid ankomsten till universitet alldeles afkasta den humanistiska masken och tvärt med hela sin energi fördjupa sig uti skadligt ensidiga fackstudier. Detta måsta förekommas, man måste gifva de envisa fanfasterna ett så grundligt humanistiskt underlag, att det varar för lifvet, man måste se till att de mogna till män under lexläsningens inflytande och först sedan kan man våga släppa dem fria att egna sig åt sina speciella vetenskaper, som de dä böra ha lärt sig att uppfätta på rätta sättet. Och den nya lagen skall otvifvelaktigt, om den änge får bestå, fylla sitt mål. Student vid 9 å 20 är, filosofie kandidat vid tidigast 23 å24 år skall nog den unge vetenskapsälskaren ha hunnitatt tillräckligt svalka sin hänförelse. förett koncentreradt specialstudiam,så att det ej längre kan bli fråga om något sådant på fullt allvar. Vid 24 Er är man för gammal för de mödosamma förarbeten, som leda in i vetenskapens allraheligaste och dit skall man heller aldrig på detta sätt komma, Värst är det för naturvetenskaperna; de kräfva mer än andra en mans odelade uppmärksamhet och de ha litet eller intet gemensamt med tvångsämnena uti kandidatexamen. Verkningarne af den nya examensinrättningen ha också redan börjat visa sig. Föreläsningssalar, som förut voro fyllda af intresseradö åhörare, stå nu nästan tomma, man har ej tid att besöka föreläsningar, der vetenskapen behandlas som vetenskap, och den föreläsare, som vill ha ett någorlunda talrikt auditorium, blir nödsakad att ondast föreläsa kurser. Och studenterna kunna ej klandras härför. Man måste tänka på sin framtid, måste tänka på att så fort som möjligt göra sig qvitt den förhatliga examen, som är en nödvändighet för anställniog i statens tjenst. Först bakom densamma hägrar möjligheten af fria studier, men denna möjlighet kan endast ytterst sällan öfvergå till verklighet, dels derför att, som vi ofvan anmärkt, det är för sent att vid 24 års ålder eller mera börja med specialstudier, dels derför att ekonomiska skäl sällan medge en så lång kurs som både a ekandränt och verkligt grundlig licentiat, 3 Den nya examen utgör således, enligt vår uppfattning, och denna delas i Upsala åt minstono af de flesta, såväl lärare som lärinngar, bland dem, hvilkas studier falla inom taturvetenskaperna; ett verkligt attentat emot den fria mnaturforskningen och, om lensamma till Sveriges olycka blir bestänlarde, skall don otvifvelaktigt som resultat nedföra naturvetenskapernas fullständiga ägervall inom vårt land, Och dock finnes ntet, hvarför svensken af naturen har så stora anlag som raturers studium. Inga segrar, vunna af vårt folk uti krigisk eller redlig strid, kunna mätas nied dem, hvarisenom våra naturforskare fört det svenska namnets ära ut öfver verlden och ingen naion-torde i förhållande till sin folkmängd unga räkna ett så stort antal af lysande amn inom naturforskningens ombkåde, och ned kännedom om detta skyggar man än-!te lock icke tillbaka för att genmn out ytter! igt reglementeradt examensväsende för-yi iväfva vår ungdoms rika anlag för dessalgc retenskaper. Mäste icke fostetlandsvännens st ;jerta blöda vid en dylik syn, är det ejjöv nöjligt att da som makten hafva skola ömma 9 ör vår vetenskapliga kultar, som de genom ;kloka åtgärder bragt uti fara, och kan man så hoppas att den förderfliga förordningen sa t den 16 April. 1870 snart skall ersättas fu 4 andra mera tidsenliga föreskrifter? — Vijdc rilja teo detia och vår tro stärkes af det iberala förslag till läroverkens reorganisava ion. som rererinoön nyulisen lagt nndavt on