Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

iraga ut på tiden med saken så länge som möjligt, att icke endast de kyrkliga lagförslagen utan äfven nyssnämnda författningsindringar måtte hänvisas till ett utskott. Biter en mycket liflig diskussion beslöt berrehuset, att de konstitutionella förändringarna skulle diskuteras i öppet plenum, men att de kyrkliga lagförslagen skuile prötvas af ett utskott, innan de diskuteras af kammaren i dess helhet. Talarne af högern förde ett mycket häftigt språk och förrådde en mycket uppretad stämning, men kammarens beslut betraktas af regeringspartiet såsom ett godt tecken i fråga om li sakens slutliga utgång. Preussiske finansministern, Camphausen, meddelade den 18 dennes deputeradekamma ren en redogörelse för det senaste finansårets inkomster och utgifter. Detta meddelande, som utvisar en ovanligt tillfredsställande ställning, mottogs med lifligt bi-j fall. Öfverskottet på 1872 års budget uppgår till mer än 20 millioner thaler. Denna tillökning i inkomster är märkbar i allal grenar af administrationen. Stämpelafgiften t. ex. som i budgeten var upptagen till 7 millioner har inbragt dubbelt så mycket. l Regeringen föreslår derföre att inkomsten l. af de särskilda skattetitlarne skall beräknas högre för nästa år. Hvad användandet af öfverskottet angår, tillstyrker finansministern, att det i främsta rummet skall användas till afbetalning af statens skuld, Den 19 dennes firades i staden Thorn i Vestpreussen en storartad fest till minne af den store astronomen Nicolaus Copernicus, som föddes för fyra hundra år gedan, Hans framträdande betecknar som bekant en vändpunkt i vetenskapens historia, ty han kullkastade det dittills gällande ptolemöiska verldssystemet och bevisade, att det icke var solen som kretsade kring jorden, ntan att just motsatta förhållandet i verkligheten egde rum. På morgonen blåstes en koral från rådhustornet. Den egoentliga festen inleddes med en kör, hvarpå ordföranden i Copernicusföreningen höll festtalet. Derpå talade representanter för flere af Tysklands universitet och lärda sällskap. Derefter gafs i Artushofe galamiddag, i hvilken 300 personer deltogo. På aftonen var hela staden illuminerad. Festen slutade med bal i rådhussalen, i hvilken 600 personer deltogo. Hela denna högtidlighet hade emellertid en tysk prägel och det tyska elementet var också det förherrskande i den; men samtidigt firades äfven i Thorn en annan feat till ära för Copernicus; och vid denna var det hans landsmän polackarne, som ihågkommo den store vetenskapsmannens förtjenster och tackade honom för den glans, hans upptäckt spridt öfver det polska fäderneslandet. Angående denna del af festen sakvas ännu underrättelser. En korrespondent till Times lemnar i ett af verldsbladets senaste nummer en intressant redogörelse för partiställningen på Cuba, hvilken :redogörelse tyckes vara opartiskt hållen och som vi derför återgifva. Sedan korrespondenten fäst uppmärksamheten på Spaniens envishet att behålla ön och på de lystna blickar den nordamerikanska unionen kastar på detsamma, skritver han: Spanien påstär, att det blott af heders känsla vill behålla Cuba. Men detta är blott ett talesätt. Faktiskt skördar Spanien omät liga fördelar af denna besittning. Det sänder sina hungriga embetsmän till Cuba, på det att de må mätta sig af dess fett. Ge nom skyddsoch differentialtullar vet det att för sin industri — om man öfver hufvud kan tala om en spansk industri — skapa en marknad på ön, som bebos af 1,414,508 menniskor. Å andra sidan vet den praktiske amerikanaren att uppskatta värdet af ön, som har ett ytinnehäll af 2158 qvadratmil, hvilka, ehuru blott fjerdedelen af jorden är odlad, ensamt af socker exportera för ett värde af 15,000,000 under goda är, hvarjemte ön utgör nyckeln till mexikanska viken och är af stor betydelse för handeln med Centralamerika. På ön har Spanien så väl som Unionen sina vänner och fiender. De fördelar, som slafveriets upprätthållande på de spanska Antillerna efter det amerikanska inbördeskrigets upphörande förskaffade plantageegarne på Caba, ha nu förenat dem till ett parti, hvilket vill offra lif och blod för det spanska väldet, som för dem är likbetydande med slafveriets fortfarande bestånd. Detta parti kallar sig Peninsulares (spanska invandrare) men benämnes af motståndarne Negreros, det vill säga slafegare. Anhängarne af nationalpartiet, som af motståndarne kallas Insurrectos, upprorsmän, bestå mest af infödda på Cuba eller creoler, och deras program är: Cuba för cubanerne. Det händer icke sällan, att i samma familj fadern, infödd spanjor, tillhör Peninsulares och är ne grero, under det barnen, infödda eubaner, äro glödande anhängare af det fiendtliga partiet. Dock har det förstnämnda partiet blott i sigte sina egna intressen, icke Spaniens, och har regeringen helt och hållet i sina händer. Då nemligen Cuba år 1868 lyckliggjordes med den spanska författningen och skulle hugnas med Spaniens alla friheter och till följd deraf förlora slafveriet, gjorde de front mot regeringen, och att de icke nu resa sig mot regeringen, kommer sig blott deraf, att de helt och hållet kunna leda henne efter sin vilja. Faktiskt är det slut med Spaniens inflytande på Cuba. Volontärbataljoierna, som bestå af negreros, äro de verkliga herrskarne, om också icke i hela landet, så i de stora städerna och särskildt i hufvudstaden, Fästena och polisen står under deras uppsigt, de göra sig qvitt misshagliga generaler, såsom Dulco och Caballero de Rodas och låta blott offentliggöra de spanska lagar, som behaga dem, Dessa bataljoner räkna. .60,000 man, af hvilka ensamt i Havanna befinna sig 11,000. De sysselsätta sio med att nnngsöka Ach hekrviga