Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

serre var en vis man med romantisk inbillning Dottern hade fått i arf hans vishet, me icke hans romantik och obetänksamhet Detta vill med andra ord sägafatt man ho henne hvarken fann de briljanta eller d farliga sidorna af hans inre menniska. De mest jemna lynne, det mest rena förstånd ett förträffligt hjerta och en nykter inbill ning voro m:me dArcis egenskaper. Fastä hon hade en god omdömesförmåga, var hoj dock ständigt utsatt för förvåning, på grunt deraf att det gifves så många förhållande i lifvet, som man icke kan komma underfun med på förnuftsenlig väg. Hon sade: Ä det möjligt? Hur ha de burit sig åt? Hafv: de förlorat sitt förstånd ? Hon gick icke ir på att man kunde förlora det; men hor hade så godt hjerta, att hon förlät utan at förstå. Hennes fars beteende var ett bråd djup, i hvilket hon icke kunde orienters till; och likväl höll hon alltjeröntaf denne förlorade far, och gerna skulle hon med evangelium ha sagt: Bärer fram den ypper: sta klädningen. Då bon gifte sig, hade hon emellertid afstått sin vilja åt mr dArcj och lät leda sig af hans råd, hvilka hon hörsammade likt befallningar. Hon hänvisade mig till honom. Han mottog mig i början mindre väl Han var en man, som under en något grofkornig yta dolde mycken finess, eom med ett kantigt sätt och ett buttert lynne förenade ett skarpt hufvud, som hvarken sparade person ller sak, hvarjemte han hade den vanan att alla allt vid sitträtta namn;för öfrigt varhan len bästa menniska i verlden och tillbragte itt lif med att brammande göra godt. Han vörjade med att förklara, att hans svärfar rar den tokigaste menniska han kände och tt han icke skulle tillåta sin hustru att torg en extravagant, söm mör än sangv: