Aftonbladet – 25 februari 1873, sida 2

STOCKHOLM den 25 Febr. Kamrarne börja i morgon pröfningen af statsutskottets förslag till reglering af statsutgifterna för nästkommande år. Ett särskildt intresse fäster sig denna gång vid förslaget angående Första hufvudtiteln, enär, såsom man torde erinra sig, statsutskottet dels föreslagit en nedsättning i hofstatsanslagen med rdr 100,000 under hvad K. M. i sin proposition äskat, dels hemställt, att anslaget till konungens hofhållning må fastställas för den nuvarande monarkens regeringstid. Af den redogörelse, som vi på sin -tid lemnat för innehållet af statsutskottets utlåtande i ämnet, har läsaren inhemtat, att den nämnda nedsättningen icke ästadkommits genom minskning i anslaget till konnngens hofhållning, hvilket skulle komma att bibehållas vid nuvarande belopp, rdr :800,000, utan genom indragning af anslagen till hofstallets utfodring rdr 45,000 och till ved och kol för de kongl. kofven, rdr 50,000, samt minskning af rdr 5000 i anslaget till polis-, lysoch renhållning vid kongl. slottet. Statsatskottet erinrar i motiverna till detta förslag om de framställnisgar, som under de fem sistförflutne riksdagarne blifvit af enskilda motionärer gjorda om nedsättning i anslagen under Första hufvudtiteln, och uttalar såsom sin åsigt, att då dessa framställningar icke vunnit afseende hos riksdagen, har det i främsta rummet haft sin grund deri, att riksdagen ansett det stridande mot andan i det konstitutionella statsskicket att annorledes än vid regentombyte ingå i pröfning af de förslag till inskränkningar i den s, k. civillistan; som inom representationen blifvit väckta. Utskottet anser det äfven vara af väsentlig vigt, att dessa anslag erhålla den karakter af stadga och orubblighet, som med deras grannlaga natur är öfverensstämmande. Oaktadt grundlagen icke innehåller något stadgande, zom gifver anledning att derpå grunda civillistans orubblighet under en konungs regeringstid, säger sig utskottet likväl ha ansett sig med säkerhet kunna antaga, att riksdagen, derest den nu lyckas utan någon väsentligare meningsskiljaktighet ordna konungens civillista och vid anslagets fastställande fogar den bestämmelse, att det skall för H. M:ts regeringstid orubbadt qvarstå skall deraf finna sig förhindrad fästa afseende vid de förslag till rubbningar i anslaget, som framdeles möjligen kunna varda inom representationen väckta. Med afseende å sjelfva nedsättningen, har synts utskottet, att de derpå syftande förslag, som under de senare åren alltjemt blif vit väckta och med ständigt ökad styrka återkommit, vitna om en allmännare upp: fattning. Sådana yrkanden, säger utskottet, torde icke så mycket hafva sin grundi den föreställningen, att anslagen i sig sjelfva skulle vara för högt tilltagna för utgifterna för det kungliga hofvet, derest detta skall fortfarande motsvara alla de anspråk, som af gammalt stälts på detsamma: utan fast mer hafva sitt stöd i den tanken, att under inflytelsen af en oaflåtligen försiggående förändring i seder och vanor, dels mycket af den yttre glans, som tillförene ansetts ovilkorligen böra berrska i den regerandes omgifning, kan umbäras och gifva vika för den enkla värdighet, som uppbär en af folkets förtroende omgifven konung, dels ock många anspråk, som under andra förhållanden stälts på enskild hjelp och understöd af samhällets högsta personlighet, allt mera sällan böra framträda, då de antingen återbållas af den grundsats, som alltmer gör sig gällande, att en hvar bör i det längsta söka hjelpa sig förutan stöd, eller blifvit förekomna än af en inom vidare kretsar spridd benägenhet att gifva en i ett fattigt land väl behöflig uppmuntran åt inhemsk konst, än af det allmänna deltagandets beredvillighet att afbjelpa verklig nöd. Vi tro att detta utskottets resonnemang är ganska riktigt och att det följaktligen må anses välbetänkt att man nu, då riksdagen har fria händer att taga frågan under ompröfning, söker att gå till mötes det allmänna föreställningssätt, på hvilket utskottet hänsyftat, på samma gång som man söker att förebygga obehagen såväl för regentfamiljen, som för riksdagen af förslag till förändringar i civillistans belopp. Emel lertid kunna vi icke undgå att hysa vissa tvifvelsmål derom, huruvida hvad man åsyftar vinnes på den af utskottet föreslagna väg. Utan att nu inlåta oss på frågan om riksdagens formella rätt, att vid ett anslag fästa ett sådant vilkor som det föreslagna och derigenom ingripa i kommande riksdagars beslutanderätt öfver budgeten, — en rätt i afseende på hvilken utskottet sjelft synes hysa någon tvekan — vilja vi gerna med utskottet antaga, att riksdagen skall af ett sådant vilkor finna sig, om än icke juridiskt, åtminstone moraliskt förhindrad att fästa afseende vid de förslag till rubbningar i anslaget, hvilka framåeles möjligen kunna väckas; men utskottet gifver genom detta sitt yttrandesjelft tillkänna, att det icke hoppas att genom sitt vilkor kunna förebygga framställandet af sådanaförslag ochär sålunda det åsyftade ändamålet redan derigenom till en del förfeladt, då man väl just velat undvika de obehagliga förhandlingar, hvartill sådana förslag kunna föranleda. Dertill kommer att utskottet genom sitt tillvägagående sjelf visat huru det kan gå för sig att minska hofstatsanslagen på det hela, utan att be höfva nedsätta det med ett särskildt orubblighetsvilker omgärdade egentliga hofhöll ningsanslaget. Man föreslår helt enkelt in