ett telegram till Times af den 19 skall span-: ska regeringen från de flesta makter ha mottagit förklaringar om, att de voro. redo att! erkänna en odelad spansk republik, men att upprättandet af en federativ republik skullel. väcka oro och motstånd i hela Europa. Denj portugisiska regeringen har en särskild an-l. ledning att frukta de federalistiska planerna i grannriket. I nära samband med dessal. planer står nemligen iden om en iberisk. union, d. v. s. om en förening af hela den pyreneiska halfön, en förening som knap past låter tänka sig utan spanska statens. ombildning till en konfederation. Mämnr? regering skall äfven samtid:Sv nandet at der 8 Mö erkån. Mor va spanska republiken ha till vari insändt ön energisk nöt, i hvilken hon tillkånnagitver sin önskan om attlefva 11 godt förständ med Spanien, men på samma gång protesterar mot hvarje sammansmältning dermed under form af en iberisk stat, emedan Portugal vill till det yttersta häfda sin sjelfständighet. Vid eortes sammanträds den 18 denies framstäldes är deputeraden Casa ett amendement till lagförslaget om slafveriets afskaffande, hvilket går ut på att skadeersättning till egarne skall utbetalas endast för slafvar, som införts innan slafhandeln var förbjuden, Vid ett möte af könservative, som hölls i Madrid den 18 dernes på åftonen, och vid bvilket Sagasta, Topete, Santa Cruz, Rios Rosas och Ulioa voro näry. rande, föreslogs alt visserligen icke bekämpa regeringen, men fordra de nuvarande cortes upplösning och sammankallandet af konstitnerande cortes. Utrikesministern Castelar här den 14 den: nes tillställt Garibaldi ett telegrafi af föl jande innehåll: General, den demokratiska republiken har blifvit proklamerad i Spanien. I det ögonblick då spanska folket fattat detta beslut, helsar jag eder såsom vän, helsar jag, som är republikens anspråkslöse tjenare, eder, den republikanska herös, hvilkens pamn redaa tillhör legenden. Deputeradena Figuera och Orense ha likaledes tes legraferat till Garibaldi i dessa ordalag: Republiken har blifvit proklamerad i Spanien; Hdra gamla adjutanter sända eder sin helsning! Enligt italienska tidningen Fan: fulla skall Garibaldi från det repnölikanska partist ha erhållit en inbjudning att komma till Madrid. Man vill emellertid veta, att han icke ämnar antaga densamma at flere skäl, bland annat derföre, att hans helsa är starkt angripen. Säsom telegrafen redan berättat har sönt omsider ef försoning kommit till stånd mellan Thiers och trettiomannakomiten. Times korrespondent i Paris berättar härom: Till följd af ett samtal som Broglie den 18 hade med presidenten, konfererade -han följande dag med komiten angående möjligheten at en öfverenskommelse på grundvalen al en hy redigering af försläget om Dufaures proposition och maktens öfverflyttande, Denna nya redaktion hade blifvit understäld Dufaure, som hänskjutit den till ministerrådet. Efter öfverläggning inom ministerrådet föreslog detsamma följande redaktion af artikeln: Nationalförsamlingen förklarar att den icke kommer att upplösa sig förrän den beslutit om den Första kammarens organisätion och desef unktioner samt om en ny vallag. Regeringen Skall framlägga lagar för församlingen i enlighet med denna förklaring.. Den 22 uppläste Broglie i nationalförsamlingen sin rapport, hvilken var hållen i en för Thiers ytterst smickrande ton. Det tros att komitåns förslag skall blifva antaget utan någon låagvarig öfverläggning. I franska nationalförsamlingens möte förliden måndag har åter egt rum ett störinande uppträde och det är änyo Challemel Lacour eller rättare hans anklagare Carayon Latour, som framkallade det genom att äterkomma till orden: Fusiljera allt det der packet!s Challemel hade vid sakens förra behandling ingalunda förnekat en sådan order, oaktadt han icke bestämdt erinrade sig det. — Han litade i detta hänseende på sin anklagares heder och hans hedersord. — Men han forårade att ordern skulle företes, på det att man skulle kunna öfvertyga sig om ordalydelsen och sammanhanget. Detta kunde ieke hans-motståndare och kunna det icke heller nu; men det har dock slutligen lyckats Carayon Latour, efter upprepade telegrafiska förfrågningar, att uppfriska generål Bressolles minne med afseende på denha sak, så att han nu erinrar sig att ha mottagit en dylik order, Deremot kan han icke upplysa något om sammanhanget och förnekar bestämdt, att den var riktad mot Carayon Latour personligen. Vidare har den sistnämnde åstadkommit en hedersförklaring för sin mobilgardesbataljons uppförande från det nuvarande kommunalrådet i den lilla stad, i hvilken den låg i garnison en månads tid vid början af kriget, och stödjande sig på denna afvisar han som lögnaktiga de beskyllningar, som blifvit riktade mot hans bataljon från andra sidan, i synnerhet från den förut varande radikale mairen, Sedan han framställt dessa förklaringar slutade han med den upplysningen, att af hans bataljon på 1135 man kom blott hälften (585) tillbaka till Bordeaux, hvilket gaf en afhögerns medlemmar anledning att utropa: De-voro icke republikaner, ett yttrande, gom nära nog hade framkallat handgripligheter af den radikale öfversten Langlois och som genast återtogs med den förklaringen, att. den syftade på den röda fanans anhängare, som visserligen vilja göra revolation, men icke slåss. Derefter fick Challemel-Lacour ordet. Han började med att beklaga återupptagandet af denna sak, som alldeles icke. rörde frågan om krigsleveranserna, utan hade en rent personlig karakter, och upprepade sin beswäran om framlämgmandat af. gsialfta Ardavn