Aftonbladet – 22 februari 1873, sida 3

gaste att göra. Je vous connais, beau masque! utropar Allehanda-redaktionen, och sedan får man höra talas om den insända artikelns författarinna, den ärade författarinnan, ännu en gång den ärade författarinnan och slutligen den anonyma författarinnan, Hvem denna författarinna är och motivet till hennes uppträdande insinueras helt tydligt dermed att de ofvanomförmälda små anmärkningarna i Aftonbladet för onsdagen ställas i sammanhang med de grundliga uppsatser, Allehanda-recensenten skrifvit rörande dem, som senast uppträdt på vår scen i titelrollen i Regementets dotter och hvilka uppsatser skulle inom vår musikaliska verld väckt en uppståndelse, hvari Allehanda tror sig veta, att samma författarinna tagit en mycket liflig del. Med detta senare kan ej gerna menas annat än att hon skulle hafva skrifvit Eller åtminstone föranstaltat äfven det bemötande af dessa uppsatser, som till Aftonbladet insändes och hvartill, så vidt ins. har sig bekant, hela uppständelsen reducerade sig. Sat sapienti, slutar Allehanda. Det är ingen beau magque öfver den ifrågavarande Allehanda-uppsatsen. Den har tvärtom en mycket ful fysionomi. Alla dessa insinuationer, framkastade med en sådan tvärsäkerhet och i en så illvillig afsigt, sakna hvarje tillstymmelse till grund. Såväl nyssnämnde bemötande af recensionerna öfver Regementets dotter som de få rader, hvilka till en sådan grad beröfvat Allehanda besinningen, härröra ingalunda från vägon författarinna, allra minst från den artist, som Allehanda funnit passande att på detta sätt utpeka, utan hafva till Aftonbladet insändts af en person, som med henne ej har ens den allra aflägsnaste bekantskap, men visserligen, i likhet med tusentals andra, har henne att tacka för mången stor konstnjutning. De hafva föranledts af intet annat motiv än det enkla och lofliga att ej lemna alldeles utan gensägelse utiåtanden, som vitnade om en ovanlig brist på hyfsning och musikalisk bildning. Detta oupphörligt återkommande författarinna är väl också tryckfel? MHvilket slag af fel det nu än må vara, så är det ett temligen groft, och ins. kan ej underlåta att till Allehanda hemställa, om ej tidningen ville, för sin egen heders skull, inför sina läsare återtaga åen fula insinvuationen, tydligt och utan omsvep samt lika offentligt som tidningen behagat utsända den. För ns., som naturligtvis aldrig kunnat ana, wtt han genom några rader i ett helt annat imne skulle föranleda en så ilskefall utgjuelse mot en tredje person, har det varit en kyldighet att ej genom tystnad skänka den tt sken af trovärdighet. H. W.